Ny bok om svensk gatukonst och graffiti

Sätta färg_4
Johan sätter upp ett affischkonstverk i centrala Malmö.

I vår kommer Kolbjörn Guwallius bok ”Sätta färg på staden” ut. Tycker det låter jäkligt spännade och skickade över några frågor till honom. Svaren kom snabbt.

Varför en bok?
Det är flera tankar bakom eftersom boken har mer än en målgrupp. Från början var det tänkt som en bok för planerare och arkitekter, folk som arbetar med städerna och rent praktiskt möter och måste förhålla sig till gatukonst och graffiti. Därför har jag velat förklara grundligt vad det egentligen är för fenomen det handlar om. Med större insikter är det lättare att ta relevanta beslut. Oftast diskuteras graffiti och gatukonst enbart som en skötselfråga, ungefär som nedskräpning och krossade gatlyktor. Jag vill koppla den obeställda konsten till samhället i övrigt och diskutera frågor som uppstår i det mötet.

sätt färg _2
Bomby skär ut en sprayschablon.

Under arbetet med boken förstod jag att den kunde ha en bredare målgrupp än så, och jag har därför skrivit den även med en allmän publik i åtanke, folk som är intresserad av vad gatukonst är för något men som inte har kunskap om det. Alltså inte nödvändigtvis människor som stöter på det i sitt arbete utan kanske bara i sin vardag. Jag tror också att boken kan vara intressant för utövare själva som en slags källa till igenkänning och inspiration. Jag tycker att det är några riktigt kittlande reportage som jag har fått ihop. Bilderna som är en viktig del av bokens pedagogik tror jag blir extra kul för den målgruppen.

Sätt  färg _1
Spraymålningar på pannå som Johan skruvat upp på ett plank i Malmö.Hur har du jobbat för att få fram material?
Jag tog avstamp i erfarenheterna från arbetet med filmen Rätten till staden. Jag hade skaffat mig ett visst kontaktnät, inte bara genom filmproduktionen utan också genom hur filmen har fått spridning. Eftersom jag har fortsatt att läsa böcker och ta del av aktuella frågor som berör ämnet har jag kontinuerligt fått mer kunskap, så jag tror att boken ger en betydligt mer initierad bild än vad filmen nådde upp till. Men det är också en fråga om utrymme, man hinner säga mer på ett par hundra sidor än man hinner i en timslång dokumentärfilm. Det kändes som att jag fick stryka relevanta diskussioner ur filmen för att den skulle bli hanterlig.

De som är med i boken är i något fall samma som i filmen, men jag har också knutit nya kontakter. Internet har varit ett bra sätt att komma i kontakt med de utövare jag inte hade någon kanal till. Annat material har jag forskat fram genom att läsa litteratur, som böcker och nyhetsarkiv. Jag har också haft tur i det att det har uppstått intressanta situationer under tiden, som till exempel JM:s plank vid Hornstull där de ville men inte fick ha en graffitimålning. Där har jag pratat med de inblandade och presenterar även skissen som var för farlig för att bli en riktig målning.

Sätta färg_3
Erik, Malmö Streets Project, bygger och dekorerar en parkbänk till Möllevångstorget.

Något du har lärt dig på vägen?
Jag har lärt mig att galna projekt går att slutföra! Och att allt inte är så olagligt som det först kanske verkar. Hur man tar sig fram i förbjuden eller oländig terräng. Det har varit ett riktigt äventyr, inte minst att följa arbetet med att bygga ett vardagsrum under en pir i Limhamn i Malmö. Att krypa ner i ett trångt hål mellan ett par stenbumlingar ett par meter över havet mitt i natten samtidigt som vågorna går högt, vinden ligger på och det är minusgrader var väl inget jag trodde att jag skulle göra innan jag började med det här. Att dokumentera gatukonst och graffiti ställer många frågor på sin spets. I Rätten till staden gick vi ju in i en nedlagd industri, och den här gången bevittnade jag både klättring på privata tak och obehörigt spårbeträdande. Jag stod och fotograferade vid ett tillfälle när konstnären blev påkommen med att klistra på en fasad, vi var tvungna att fly hals över huvud…

Sättafärg_5
Erik Westman kommer till piren på Ön, Limhamn, med en nattlig leverans av byggmaterial.

Ok, varför ska jag köpa boken?
Kan du redan en del om gatukonst så blir det helt klart för att följa med på äventyr. Så här långa reportage som följer enskilda konstnärer och dokumenterar deras processer med så många fotografier har jag nog inte sett på svenska tidigare. Sedan kan du alltid låna ut boken till din skeptiske onkel som tycker att stan är full (ful?) av klotter, så får han en chans att se på det hela med nya ögon. Boken är ingen skönmålning av graffiti och gatukonst, tvärtom tar jag upp både kritik och problematik, men det är en bok som förespråkar tolerans snarare än nolltolerans och som jag tycker underbygger sin ståndpunkt väl. Du behöver inte heller lägga en förmögenhet på den, trots att den är inbunden och på över tvåhundra sidor och genomgående i fyrfärg.

Till slut, vilka gatukonstnärer är med?
Det är en storstadsblandning, där ”kändisar” som Hop Louie, Masquerade, Victor Marx, Blue och Malmö Streets Project ingår, men också ett par lite yngre och otroligt kreativa Malmömänniskor i form av bland andra Bomby och U&IR1. Och så Erik Vestman och Nils-Petter Löfstedt, som spenderade ett halvårs nätter under den där piren. Jag har även varit ute i Blekinges kustland och träffat en sextioårig kvinna som gör anonyma stickningar längs skogsvägen vid hennes by. Två av New Yorks storheter är också med i form av Ket och Wane som berättar om när de växte upp och lärde sig måla tåg. Sedan är det en och annan ytterligare konstnär som passerar förbi i boken. Men boken går mer på djupet än på bredden. Jag har också pratat med Klottrets Fiende No 1, vars VD berättar varför lagliga väggar enligt honom är ett fruktansvärt misstag.