Dagens tag

Eller tags får det väl bli. Hittade en text om tags från min gamla blogg. Tänkte den kunde vara intressant. Det är en kort intervju med Tobias på Dokument inför boksläppet av Tag Town.

TAGS: THE FREE ART OF LETTERING

Läste just ut boken Tag Town (Dokument) av Martha Cooper. Den överraskade med många ingångar till fenomenet tags. Det är lätt att det bli väggporr för de redan invigda av den här typen av verk, men de raka fotografierna, ett brett historiskt upplägg och bokens form håller på ett fint sätt ihop det hela. Det blir varken ytligt eller för akademiskt. Och de äldre artiklarna lyfter verkligen innehållet. Passade på att fråga Tobias, som står bakom mycket av arbetet med boken, vad han själv tycker om tags.

Berätta om varför du ser tags som ”the free jazz of lettering”
Både latinsk och asiatisk kalligrafi är ganska hårt styrd. Det finns regler för hur du ska hålla pennan/penseln, åt vilket håll linjer ska dras och så vidare. I graffitin finns inte några såna regler. Materialet är inte heller viktigt. Det viktigaste är formen, och att den görs med personlig stil. Om man iakttar någon som skriver en tag så ser man också att det påminner mycket om musik eller dans. Bokstäverna skrivs rytmiskt.
Likheten med Jazz är påtaglig, precis som när Coltrane mediterar och improviserar över en melodi, men lägger in sin egen tolkning och sitt eget kunnande så gör en taggare det. I fullständig koncentration läggs all samlad kunskap ner i att skriva ett ord.

Varför är tags intressanta?
När jag gör tagworkshops brukar deltagarna bli fascinerade över att de lär sig läsa ett nytt språk. Tags är ju en estetik som också kommunicerar med andra taggare. Precis som inom musiken eller 1900-tals konsten måste man lära sig att läsa tags, inte bara bokstäver utan också skaffa sig ett kunnande om stil och känsla. Då blir det också enkelt att se skönheten. För den oinitierade rekommenderar jag att helt enkelt börja försöka tyda tags. Belöningen kommer snart.

Vad är en tag, egentligen? Och varför viktigt att definiera den här typen av DIY-kultur?
Jag har definierat dem som:
1. En logga i form av ett alias. De består av bokstäver och/eller siffror och refererar till en eller flera individer.
2. En tag är en del av ett nätverk av tags som skrivs i det offentliga rummet utan tillstånd. Placering, förekomst och estetik är de viktigaste delarna.
Tags kan vara en eller båda dessa definitioner. Jag tycker det är viktigt att definiera graffiti eftersom kulturen börjar bli så pass gammal att det behövs, och antingen är det vi inom den som gör det, eller någon utifrån. Och det sker redan dagligen i media där särskilt tags framställs som en av de värsta formerna av kriminalitet som finns.

Det känns som kvantitet är viktigt för många…
Kan vara, men faktum är, att i mindre städer så räcker det med några ytterst få, väl placerade tags med riktigt bra stil för att bli uppmärksammad.

Boken visar upp många tidiga tags. Går det att säga något övergripande om hur denna kultur har utvecklats från de tidiga åren fram till idag? När var dess ”höjdpunkt” till exempel?
Svår fråga. Jag tror de gyllene åren alltid äger rum nä den du frågar själv fick upp ögonen för det. Om man inte är inne på en viss era, som Clint 176 (med i boken Gates of graffiti) Berlin som bara gillar 70-tals tags, alltså gjorda innan han ens var född.

Hur har utvecklingen sett ut i Sverige?
Under 80-talet fanns det en väldigt stark tagkultur, som först under de senaste fem åren har återkommit, mycket på grund av internationella influenser men också på grund av den snabba borttagingen. Viljan att uttrycka sig är konstant, men med möjligheten att göra det förändras estetiken. För mig är en guldålder åren 86-89. Då fanns det en stor tagscen i tunnelbanan i Stockholm och många tags höll hög kvalitet.

I boken skriver ni att man inte snor varandras tags. Hur stämmer detta med polisens strategi att fotografera tags för att sedan döma utövaren för allt han eller hon har gjort? Håller deras tes?
Vi skriver regeln är att inte sno varandras tags, men precis som Snake berättar så är det precis vad som händer. Också här. Hela tiden. Jag skulle själv aldrig våga svära på, särskilt under ed i en rättegång, vem som har gjort vilken tag. Om jag inte sett det själv eller har ett erkännande är det omöjligt. Folk skriver varandras tags, snor tags, det kan vara ett crewnamn eller bara vara ovetande.

Varför hatar så många tags, tror du?
Av samma anledning som de flesta ogillar mycket offentlig konst. Det är oförståeligt och elitistiskt och kräver intresse. Dessutom finns det en svensk idé om hur en stad ska se ut som härstammar ur ett slags villaideal/bullerby och som har väldigt lite med storstäder att göra. En viss mått av kaos och tolerans är mycket viktigt för en stad som fortsätter utvecklas. Dessutom vet vi ju att vi har världen bästa experter på att bygga städer, så varför ska vi vanliga medborgare komma och lägga oss i det?

Vem borde läsa denna bok?
Alla som har åsikter om tags, oavsett vad man tycker om dem.