Kopiatorn Dan Park

När jag pluggade i Lund för ett antal år sen så lärde jag mig snabbt att sluta förvånas över de studentikosa tilltagen på nationerna. Det ena överträffade det andra, och det vanliga var att göra avbön i media när det sipprade ut. Grisfesten för män med strippor på bordet minns många diskussionerna kring än idag. Flera studentspex har endast manliga skådespelare av tradition, som spelar kvinnor. Precis som vita spelade svarta på film och teater förr eftersom svarta inte hade tillträde. Traditioner måste vara Lunds studentvärlds tunga ok. Nya generationer dras in soppan och lever loppan under några år i en skyddad värld, går liksom nästan tillbaka i sin mentala utveckling under studietiden, för att senare komma ut som högutbildade samhällsmedborgare några år senare och bli seriösa på sina nya jobb.

Nu senast är det Hallands nation som har haft fest på djungeltema, där svartmålade, vita studenter ”såldes” som slavar på auktion. ”Tramsigt” räcker inte för att sätta ord på den låga nivån. Ska det här vara humor? Jallow Momodou reagerade och anmälde det hela för hets mot folkgrupp. Jag förstår honom. Uppsåtet med slavhandeln var att ha roligt, men var det roligt? Vad är roligt med slavhandel?

Varje gång det kommer nyheter om hets mot folkgrupp så beger sig Dan Park till kopiatorn och klipper ihop några bilder med en förutsägbar och provocerande text. De ser nästan alltid likadana ut och det går oftast att gissa sig till i förväg vad Dan Park kommer att göra nästa gång. Nästan alla här i Malmö som känner till hans existens tror att han är en Hitlerälskande, judehatande nynazist eftersom ingen förstår hans humor. Studenttidningen Lundagård har fått tag i honom med anledning av att han klippt ihop en bild på Jallow Momodou som slav. ”Vari ligger humorn?” frågar de följdriktigt konstnären. ”Det är lustigt att man blir upprörd över en sådan grej. Jag vill driva med det. Det är bara några studenter som klär ut sig,” svarar Dan Park.

Dan Parks verk kan dessvärre bara förstås som ett försvarstal för studenterna. Konstnären har alltså ställt sig upp för de tramsiga, visserligen ouppsåtliga och numera ångerfulla studenterna. En slags hyllning av mobbarna, om man så vill. Men det är knappast synd om de där tramsiga, flamsiga studenterna. De behöver inget försvarstal.

Jag tror själv knappast att Dan Park är rasist, men det är symptomatiskt att han, som använder sig av kopieringsmaskin som sitt enda konstnärliga verktyg, också är en kontextuell kopieringsmaskin. Idétorkan är helt enkelt total, och det enda som (nuförtiden, ska sägas) verkar locka Dan Park att skapa någonting är när han hittar ett sätt att spä på rasism. Dan Park är nog inte rasist, även om ingen verkar kunna få ur honom ett tydligt svar i den frågan. Men det enda hans konst gör, om man nu vill se den som sådan, är att spä på mängden budskap om rasism och intolerans i stadsmiljön. Ironin torde gå de allra flesta förbi.

Jag säger inte att Dan Parks konst ska förbjudas eller att han ska lägga av. Men den som vill föra fram ett budskap har också ett ansvar, och det ansvaret kanske han skulle ägna åtminstone en liten tanke.

Och nästa gång någon vill uppmärksamma slavhandel föreslår jag att det görs i ljuset av det brott mot mänskligheten det faktiskt utgjorde, och fortfarande utgör. För även om en viss gatukonstnär tycker att det var länge sen och att man inte kan ”klamra sig fast vid gamla grejer hur länge som helst”, så pågår slavhandel i olika former medan du läser den här texten.