Trafikkontoret vill (helst) inte lämna ut klotterfilmen

Fick ett samtal från Ove Eklund på Trafikkontoret i Stockholms stad alldeles nyss. Förra veckan beställde jag deras omtalade klotterfilm ”En identitet i färg”. Det har jag försökt göra tidigare, men utan att få den levererad, vilket jag påpekade i min beställning. Tror det var drygt ett år sen sist.

– Vi har sagt att vi inte längre säljer den här filmen till utomstående, berättar Ove Eklund. Den får bara användas inom stan. Fritidsgårdar och sånt.

Varför det, frågar jag?

– Den har blivit så omdiskuterad i och med det här klotterkonventet, som du säkert känner till.

Klotterkonventet. Den graffitikritiska diskursen på Trafikkontoret är tydligen så hård att inte ens när det handlar om ett lagligt evenemang där Riksteatern visar upp och diskuterar en sedan fyrtio år etablerad konstform kan man drista sig till att använda ordet graffiti.

Jag frågar Ove om han vet vem jag är, säger att han kanske borde känna till mig och undrar om det är därför han inte vill sälja filmen till mig. Men han säger att han inte vet vem jag är.

Ove undrar hur jag tänker använda filmen. Jag berättar att jag är frilansjournalist och författare, och samlar på mig allt möjligt material som handlar om graffiti. Jag säger att jag i första hand ska titta på den, och i andra hand eventuellt skriva någonting om den, kanske en resonerande text i stil med en recension.

Jag frågar igen om jag inte får köpa den, men han säger att jag får ta den diskussionen med hans chef, Claes Thunblad, i så fall.

Det går jag inte med på. Stockholms stad är ju en kommun, de kan inte hemligstämpla material på det sättet.

– Jaha, då får jag väl begära ut den som offentlig handling istället, så får ni skicka den till mig ändå, säger jag.

Tystnad, varefter jag strax får veta att han ska höra med chefen och ringa tillbaka.

Fem minuter senare ringer han tillbaka. De skickar filmen på en gång. Fattas bara annat.

Infekterat ämne är bara förnamnet… och eftersom de verkar tänka lägga locket på om filmens existens så har jag fått all anledning att skriva om den, när den väl kommit på posten.

Återkommer.

Ur Trafikkontorets presentation av filmen:

I drygt 20 minuter guidas du som tittare genom den subkultur som graffitimålare dras in i genom sin strävan att nå högre i subkulturens hierarki.

Filmen belyser de olika tekniker och metoder som används för att begå skadegörelse, men också beroendet, drogkulturen och de livslånga skadestånd som klottraren drabbas av genom sitt målande.