Christoffer Järkeborn får en bok

Enligt överenskommelse via Twitter skickar jag idag ett exemplar av min bok Sätta färg på staden till Christoffer Järkeborn. Redan nu får ni andra läsa brevet som jag skickar med boken…

Hej Christoffer,

Här kommer min bok Sätta färg på staden.

Tråkigt att läsa din debattartikel i dagens SvD (18.8), där du hävdar att Umeå stänger sin lagliga vägg på grund av att den inte fungerar, när du i debatten på Art of the Streets (som jag har sett på video) visar att du vet att man i Umeå kan komma att öppna en ny laglig vägg i centrala stan. Angående informationen du har från Malmö så råder det delade meningar om den statistik som skapats där, då statistikinsamlingen påbörjades mitt i vintern, när graffiti generellt målas i mindre omfattning. Då ökar målandet bara som ett resultat av vädret, lagliga väggar eller ej. Jag bor själv något hundratal meter från den nya lagliga väggen vid Folkets park i Malmö och kan konstatera att den olagliga graffitin i närområdet inte har ökat, däremot går det i vågor och vissa somrar är det mer än andra här på Möllevången. Gatukontoret, som jag har en del utredningsuppdrag för, är dock nöjda med väggen såvitt jag känner till (även om det råder delade meningar också inom förvaltningen) och politikerna i tekniska nämnden har förlängt tillståndet för väggen. Noterbart i sammanhanget är också att denna vägg (som är ett plank) varit speciellt ”utsatt” för graffiti i många år innan den blev laglig, men att man genom att legalisera graffitin snarast har sluppit saneringskostnaden för den specifika ytan.

Innan du uttalar dig ytterligare om ”klotter” så kan du lära dig mer om ordet och vad det står för i kapitlet ”Klotter. Ordet som förminskar” (s. 87) och om vilka korrupta grunder nolltoleransen vilar på i kapitlet ”Import. Hur nolltoleransen kom till Sverige” (s. 187). Skulle du tvivla på mina uppgifter så finns en omfattande källförteckning att ladda ner på följande webbadress: kooli.net/farg.

Bästa hälsningar och med hopp om ett nytt intellektuellt och kulturellt uppvaknande,

Kolbjörn Guwallius