2,7 promille

Jag blev förvånad när jag läste att de första polisrapporterna omkring Art of the Streets talade om inget ökat klottrande jämfört med vanligt. Det lät orimligt att en graffitifestival med 6 000 besökare och en riktad polisinsats med civilare och väktare inte skulle ha lett till några gripanden. Faktiskt borde en riktad insats under en helg, festival eller ej, leda till gripanden i en storstad. Därför känns det mer verklighetsnära att polisen faktiskt nu lyckats notera hela 16 incidenter enligt den senaste rapporteringen.

Moderaten Christoffer Järkeborn som deltog i debatten och även skrivit flera andra inlägg i frågan på sistone bemöter en av sina kritiker så här på Twitter: ”Du tycker inte det är allvarligt att 16 (!!) personer som var på Art of the Streeets greps av polisen för skadegörelse av Söder?”

För Järkeborn är sexton personer allvarligt. Ur ett strikt kriminalperspektiv är kanske varje begånget brott att ta på allvar. Men jag menar att siffrorna måste sättas i proportion.

Motståndarna till Art of the Streets bygger sitt fördömande på att lagliga väggar drar till sig olaglig graffiti, så de sexton personerna kan man säga har spelat motståndarna rakt i händerna. De borde kanske få lön av moderaterna nu, när de bevisat att lagliga väggar inte fungerar.

Eller har de?

Hur många är sexton personer? Ungefär en halv skolklass, för att ta ett mått. Till Art of the Streets kom 6 000 personer. Det motsvarar 200 skolklasser. Man kan också använda måttet 2,7 promille. Så många av besökarna på Art of the Streets klottrade enligt polisen olagligt. Övriga ca 5 984 var inte intresserade av att sätta sin signatur olagligt i anslutning till arrangemanget. De var bara intresserade av att måla på en laglig vägg. Dessa ca 5 984 personer ser nu sina förhoppningar om en laglig vägg (eller flera!) i Stockholm grusade på grund av vad sexton personer gjorde. Dessa ca 5 984 personer, och deras vänner med flera, får nu inte chansen att försköna Stockholm på en mer allmän plats resten av årets dagar.

Det kallas för kollektiv bestraffning.

Det är som att stänga hela ungdomsgården för att ett av kidsen röker hasch.

Jag har ett antal frågor, av klassisk karaktär som sig bör, till de som tar de sexton personerna till intäkt för att lagliga väggar inte fungerar.

• Om 2,7 promille av bilisterna kör för fort, ska vi då förbjuda bilismen?

• Om 2,7 promille av alla nära relationer innehåller våld, ska vi då förbjuda äktenskapet?

• Om 2,7 promille av besökarna på en fotbollsmatch är stökiga på stan i anslutning till matchen, ska vi då förbjuda fotbollsmatcher inför publik?

• Om 2,7 promille av moderaternas medlemmar har blivit lagförda för brott, ska vi då förbjuda moderata samlingspartiet?

Det måste ju finnas ett samband. Alltså måste vi förbjuda. Och vid 2,7 promille är gränsen tydligen passerad för vad vi kan tolerera.

Där Christoffer Järkeborn ser ett bevis åt ena hållet ser jag, om inte ett bevis så en indikation, åt andra hållet. För mig är det endast sexton personer av 6 000 personer som besökt ett arrangemang där sprayfärg finns tillgängligt som har begått ett sprayfärgsrelaterat brott i anslutning till arrangemanget. Trots stort polisiärt pådrag med en riktad insats har man inte gripit fler än så.

Till övriga ca 5 984 personer säger nu Christoffer Järkeborn att lagliga väggar inte fungerar eftersom det ju klottrades.

Sanningen är förstås att det kvittar Järkeborn hur många som målade olagligt. Det hade räckt för honom med en enda. Och hade ingen gjort det så hade det funnits andra argument, som att man inte kan veta säkert utifrån ett enskilt tillfälle.

Jag bor i en stad med flera lagliga graffitiväggar. De fungerar, av det enkla skälet att de fyller en funktion i samhället. Demokratiskt, som en anslagstavla, och som en yta för unga att utöva sitt intresse – ungefär som en fotbollsplan.

Hade ingen smart jävel en gång i tiden kommit på idén med fotbollsplaner så hade det sparkats förtvivlat mycket boll på gatorna. Böterna hade varit höga och moderaterna hade skrikit om nolltolerans mot fotboll, trafikfara, pangade rutor och en subkultur med interna koder och destruktivt beteende. Bollar borde förbjudas, och alla arrangemang som inte klart tar avstånd från bollar borde motarbetas, i enlighet med fotbollspolicyn. Dessutom hade det inte hetat fotbollspolicy utan skräckklumpspolicy. Orden som används måste ju vara nedvärderande. När någon insiktsfull socialdemokrat sedan hade ändrat sitt tidigare stöd för policyn och föreslagit etablerandet av 300 fotbollsplaner i kommunen för att ge ungdomarna den aktivitetsyta de behövde så hade moderaterna troligen tyckt att man gick kriminella ligister som bara skapar otrygghet tillmötes.

Det är dags för Stockholm att göra som andra större städer och erbjuda en laglig vägg. Gärna lång, och gärna mitt i centrum. Om inte annat, så på försök. Och när den sedan utvärderas, så håll er borta från kollektiv bestraffning – sådant hör inte hemma i en modern demokrati.