Gatukonst.se avslöjar: Stockholms stad har beslutat att främja graffiti

Stockholms stads klotterpolicy, såsom den utövas, är inte förenlig med andra beslut som fattats demokratiskt av kommunfullmäktige och kulturnämnden. I själva verket är staden bunden av beslut att stödja den lagliga graffiti som så hårt motarbetas med en vantolkad klotterpolicy som argument. Stockholms stad har faktiskt ingen nolltoleranspolicy mot graffiti – det enda som finns är en klotterpolicy. Utöver detta finns beslut som fattats senare än klotterpolicyn antogs, som syftar till att främja graffiti och gatukonst. Men dessa beslut verkar de styrande politikerna vilja sopa under mattan.

Detta visar en granskning som gjorts för gatukonst.se av vår anonyma ”grävmaskinist”, som har lyft på mattorna i maktens korridorer. Detta är ”grävmaskinistens” anmärkningsvärda text, som bland mycket annat visar att det är ytterst tveksamt om Trafikkontoret och politikerna har på fötterna att kritisera evenemang som Art of the Streets.

Sedan 2007 har politikerna i Stockholm fattat tre beslut som direkt berör graffiti och gatukonst. Det mest uppmärksammade är den omdebatterade och av gatukonst.se hårt kritiserade klotterpolicyn. Men så som policyn tillämpas går den stick i stäv med de två andra besluten som fattats – som båda är tydliga med att staden ska främja och uppmuntra utövandet av graffiti.

Det handlar dels om ett ställningstagande för barns och ungdomars rätt till eget kulturutövande, där graffiti uttryckligen pekas ut som en rättighet som är skyddsvärd enligt FN:s barnkonvention. Dels om kulturnämndens svar på en motion om tillfälliga ateljéer.

Hur ska medborgarna och stadens tjänstemän förhålla sig till dessa motstridiga budskap?

Graffitiutövande tillhör barns demokratiska rättigheter

Stockholms politiker anser att utövandet av graffiti är skyddat av FN:s barnkonvention. I april 2009 beslutade stadens högsta beslutande organ, kommunfullmäktige om en strategisk plan för barn- och ungdomskultur, Kultur i ögonhöjd – för, med och av barn och unga.

Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) och kulturdirektör Berit Svedberg har själva skrivit förordet, där de menar att det i ”FN:s konvention om barnets rättigheter manifesteras alla barns rätt att uttrycka sig, bli lyssnade till och utvecklas. Planens fem mål anknyter till konventionen och är en bra utgångspunkt för nämndernas och bolagens arbete” (s. 4).

Kulturborgarrådet och kulturdirektören skriver också att ”det [är] viktigt att stadens kulturverksamheter utgår från det kulturliv som barnen och ungdomarna verkligen lever i, ger barn och unga de verktyg som behövs för att ta kulturen till sig och skapar starka relationer till de icke-offentligt finansierade kulturskaparna” (s. 4).

Vilken kultur som planen omfattar definieras på s. 8 där det poängteras att planen baseras på ett vidgat kulturbegrepp som delas upp i Kultur för unga, respektive Kultur av unga (förf. understrykning).

Graffiti nämns uttryckligen som en del av ungas skapande

Kultur av unga definieras vidare som ”ungas egna uttryck, skapande för sin egen skull eller inom ungas subkulturer” och exemplifieras av ”eget skrivande, rollspel, internetcommunities, Graffiti, Emo, Le Parkour etc.” (s. 9, förf. understrykning).

Graffiti inbegrips alltså i Stockholms stads tolkning av vilka kulturella uttryck som barn och unga enligt FN:s barnkonvention ska ha rätt att utöva.

Av de fem tidigare nämnda målen kan särskilt mål fyra lyftas fram. Målet säger att det är en demokratisk rättighet att barn och ungdomar ”ska ha inflytande över och delaktighet i sitt eget kulturliv” (sid 25).

Som övergripande mål anges att ”[a]lla barn och unga i Stockholm ska ha likvärdig tillgång till professionella kulturupplevelser och likvärdiga möjligheter till eget skapande” (s. 11).

Alla förvaltningar måste hjälpa till

Det som gör planen anmärkningsvärd är nu inte bara att den nämner graffiti som en kulturell rättighet som ska främjas, utan också att ansvaret för genomförandet av planen ligger på hela staden.

Det innebär att alla, från cheferna på Trafikkontoret via kulturförvaltning och Svenska bostäder till Södermalms stadsdelsnämnd och Christoffer Järkeborn, ska se till att planen genomförs. Det innebär inte självklart att alla nämnder, bolag och förvaltningar måste främja graffiti. Men de borde inte ha någon som helst rätt att försvåra eller försöka sabotera genomförandet av graffitiarrangemang – såsom Trafikkontoret nyligen gjort i samband med Art of the Streets.

Det är det ena beslutet. Det andra beslutet är taget i kulturnämnden och innebär en direkt satsning på gatukonst och graffiti.

Kulturnämnden vill satsa på gatukonst

Så sent som i juni svarade kulturnämnden på en motion från Tomas Rudin, socialdemokratiskt oppositionsråd (Dnr 1.1/2329/2011, 2011-06-14 § 86). Han föreslog att staden bör inrätta så kallade offentliga ateljéer, bland annat för gatukonst. Kulturnämnden fattade ett beslut som i frågan om graffiti gick ut på att staden bör satsa på gatukonst (även graffiti) och uppmuntra privata fastighetsägare också bör göra det.

Kulturnämndens definition: ”[g]atukonsten har länge varit förknippad med graffitikonsten, men har utvecklats och kommit att handla om allt från stickningar till pärlplattor, rondellhundar och fågelholkar”.

I Kulturnämndens beslut står bland annat att läsa att ”staden även fortsättningsvis bör satsa på tillfällig konst när det gäller det egna fastighetsbeståendet och de ytor som staden förfogar över. Likaså bör privata fastighetsägare och privata initiativ där gatukonsten används på spännande sätt uppmuntras. Förvaltningen föreslår att staden fortsätter att också nyttja gatukonstens potential i beställd offentlig utsmyckning i framtida stadsutvecklingsprojekt.” (förf. understrykning)

Beslut tagna efter klotterpolicyn

Stockholms politiker har alltså två gånger beslutat att staden ska stötta och främja graffiti, och bägge dessa beslut är fattade efter införandet av den kritiserade klotterpolicyn. Politikerna anser officiellt att graffiti och gatukonst är en del av barns och ungdomars demokratiska rättigheter och en viktig del av kulturpolitiken. Mot detta står en klotterpolicy som ursprungligen formulerats av Trafikkontoret, utifrån deras intressen och behov.

Nu återstår två frågor till stadens politiker:

– Hur ska medborgarna veta vad som väger tyngst – trafikkontorets intressen eller barns- och ungdomars rättigheter?

– Hur ska stadens tjänstemän förhålla sig till de motstridiga budskapen när de verkställer dessa beslut?

 

Text: Gatukonst.ses anonyma grävmaskinist på jakt i maktens korridorer.

Gatukonst.se fortsätter granska Stockholms stads inställning till gatukonst och graffiti, som nu framträder som alltmer ambivalent. Det börjar bli besvärande tydligt att politikernas och Trafikkontorets hets mot lagliga graffitiväggar och evenemang saknar stöd i stadens beslut. Politikerna måste därför bekänna färg på riktigt och kläcka en policy som även på pappret motarbetar graffiti och gatukonst – eller avskaffa klotterpolicyn. Någon annan väg finns inte riktigt att gå. Väljer de att skapa en skärpt och ärlig antigraffitipolicy skulle det vara mycket intressant att äntligen få stadens officiella inställning granskad av Justitiekanslern.

Källor

Kultur i ögonhöjd – för, med och av barn och unga. Strategisk plan för barn- och ungdomskultur i Stockholm 2009-2012

Kulturnämndens protokoll 2011-06-14, §86, Dnr: 1.1/2329/2011. Remissvar. (Madeleine Sjöstedt frånvarande)

Kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts blogg om Kultur i ögonhöjd

Skolborgarrådet Lotta Edholm om Kultur i ögonhöjd

Stockholms stad och Barnombudsmannen om Kultur i ögonhöjd på YouTube

Barnombudsmannen om Kultur i ögonhöjd