Sju frågor till Sanna-Lisa Gesang-Gottowt

Sanna-Lisa Gesang-Gottowt är initiativtagare till nya Galleri Fotfolket som slår upp portarna på fredag. Eller snarare rullar ut på stan. För några dörrar finns inte. Hon avslöjar också för Gatukonst.se att Trafikkontoret kräver henne på pengar för att få rulla ut i Stockholm.

• Vad är Galleri Fotfolket för något?

– Galleri Fotfolket är ett galleri som bara finns i det offentliga rummet. Det består av tre lådor som har fyra visningsutrymmen vardera. Syftet är att visa konst på ett alternativt sätt. Istället för att folk går till ett galleri kommer galleriet till folket.

• Vem är du och varför har du dragit igång det här?

– Jag är konstnär och intresserad av det offentliga rummets begränsningar och möjligheter, och vad man som privatperson är tillåten att göra där. Jag bodde i Portland, Oregon, i åtta år och när jag flyttade tillbaka till Stockholm funderade jag mycket över vilken stor skillnad det är i synen på vad som är tillåtet i det offentliga rummet. Portland har en levande konstscen av och för invånarna och det är väldigt lätt att visa konst på alternativa sätt, inklusive i det offentliga rummet. Med Stockholm Stads nolltoleranspolicy mot graffiti och gatukonst blir frågan kring konst i det offentliga rummet än mer komplicerad. Man kan nog säga att iden till galleriet har växt fram ur frustrationen att inte känna sig konstnärligt involverad i staden.

• Vilka kommer att ställa ut?

– Konstnärerna i den första utställningen är både från Sverige och USA. Dessa är: Gustav Engström, Hello Jenka, JoAnn Kneedler, Max Magnus Norman, Mack McFarland, Michael Chambers, Ola Carlberg, Rickard ”magOwl” Falk, Rochelle Kulei,  Shora D. Goldkuhl, Stefan Niklasson och William Rihel.

• Hur gör man för att besöka utställningen egentligen ifall den flyttar på sig?

– Om man vill se utställningen kan man komma till invigningen och vernissagen på Greta Garbos torg nu på fredag klockan 18. Där kommer vi hålla till ett tag och sedan vandrar vi runt på söder. Vi har ingen exakt rutt men man kan ringa på 0722–831849 så får man redan på var galleriet befinner sig.

• Kommer det här att få en fortsättning eller är det ett tillfälligt projekt?

– Förhoppningsvis finns en fortsättning, jag för redan samtal om olika framtida samarbeten. Planen är även att just denna utställning kommer att visas några gånger till. När och var är inte bestämt men info kommer att läggas ut på hemsidan, på Facebook och vi har även en mailinglista för intresserade.

• Några av de första utställarna arbetar väl också med gatukonst. Är det här ett gatukonstprojekt på något sätt?

– Det stämmer att några av konstnärerna även har gjort en del gatukonst, men framförallt så är de just konstnärer. Galleri Fotfolket diskriminerar inte, alla får vara med så länge konsten inte är odemokratisk. Galleriet är inte direkt ett gatukonstprojekt men det finns klara paralleller. Syftet är först och främst att vara ett alternativ till de traditionella sätten att visa konst på. Om det är så att tankar och frågor kring konst i det offentliga rummet väcks så är det inget problem. Galleriet blir gärna en del av debatten kring gatukonst. Galleriet vill vara till för, och av, offentliga rummets användare och där ingår ju gatukonstnärer (och i detta inkluderar jag graffare) i allra högsta grad.

• Är det bara jag som läser in saker eller finns det politiska dimensioner av det här projektet?

– Det finns absolut politiska dimensioner. Det valda namnet har absolut det, fotfolk var en benämning för soldater som gick till fots i de forntida arméerna, till skillnad från dem av högre rang som ofta red. Nu tänker man ju snarare på folkrörelser, människor utan något individuellt maktinflytande som organiserar sig, synonymt med gräsrötter. Jag valde namnet på första utställningen, Avstampet, med detta i åtanke. Avstampet betyder ju början eller ansats och jag har väl någon sorts idé om att detta kan vara ett startskott för andra som har roliga idéer de vill förverkliga i relation till det offentliga rummet. Kanske blir vi fler som kan organisera oss och verkligen utnyttja det offentliga rummet som ju faktiskt är vårt.

– I processen att starta galleriet har jag trilskats med diverse myndigheter angående tillstånd och tänkt mer och mer på vad jag som individ får göra i mitt offentliga rum. Det har varit svårt att få reda på vad man behöver tillstånd för. En av myndigheterna, jag tror det var stadsdelsnämnden, visste inte var det offentliga rummet ligger. Det blev en intressant konversation då jag försökte förklara. Har även fått en räkning från Trafikkontoret då jag måste betala för att använda det offentliga rummet, jag trodde att jag kanske betalade för detta via skatten.