”Inskränkt ideologi” utmanas i ny bok

Fem frågor till Jacob Kimvall, doktorand i konstvetenskap vid Stockholms universitet och författare till boken ”Noll tolerans – kampen mot graffiti” som kommer ut på Verbal förlag om en dryg vecka.


• Snart kommer din bok ”Noll tolerans – kampen mot graffiti” ut. Berätta kort vad det här är för bok!

– Det är en bok som undersöker hur nolltoleransen mot graffiti i Stockholm ser ut och hur den har utvecklats under de senaste 15 åren.

• Varför behövs det en bok om nolltoleransen i Stockholm, vad hoppas du uppnå?

– Det finns många missförstånd och otydligheter kring nolltolerans. Till exempel så tror många att den bara handlar om klotterbekämpning och rengöring. Jag menar att nolltoleransen i själva verket är en ”mikroideologi”, det vill säga ett mycket specifikt sätt att förstå och förhålla sig till graffiti – och till världen i stort. Dessutom är det en ganska inskränkt ideologi, och den har fått stort utrymme. Jag hoppas att kunna synliggöra detta så att så att nolltolerans bara blir ett perspektiv i mängden. Fast frågan är om det i så fall längre skulle handla om nolltolerans… Problemet med nolltolerans är egentligen inte de enskilda delarna, den saknar inte poänger som i vissa fall kan vara relevanta, utan systematiken och anspråken på överhöghet över andra perspektiv.

• Är det här en sammanställning av redan kända fakta eller får man lära sig något nytt också?

– Både och kan man kanske säga. Det här är inte ett avslöjande reportage – jag har inte varit ute och wallraffat i Stockholms stad, på SL eller CSG, utan det är i mycket en sammanställning av fakta, som i varje fall i graffitisammanhang är rätt välkända. Vissa av de viktigaste uppgifterna i boken är sannerligen inte dolda, det handlar om påståenden som hela tiden upprepas och på så sätt uppfattas som sanningar. Jag försöker destabilisera dessa för givet tagna föreställningar genom att se vad det finns för saklig grund för de enskilda påståenden, till exempel som att graffiti skapar otrygghet.

– Genom att resonera kring nolltoleransen så tycker jag att jag har lyckats producera en del ny kunskap, och hoppas att de flesta läsare kan lära sig något nytt. Det har jag i alla fall själv gjort i arbetet. Kort sagt så försöker jag systematisera nolltoleransens egna påståenden om graffiti och sätta dem i ett bredare sammanhang, samt teckna nolltoleransens historia. Inte minst vill jag visa på att nolltoleransens uttalade målsättning – det klotterfria samhället – knappast är den enda eller kanske ens den främsta drivkraften.

• Omslaget är alldeles randigt, vad ska det betyda?

– Den frågan borde kanske egentligen gå till Daniel Adams-Ray som gjort den grafiska tolkningen av berättelsen om Stockholms nolltolerans. Men jag tänker mig att det anspelar på det trångsynta och rigorösa i nolltoleransen – och att den både utgår från och producerar stereotyper. Att den försöker rama och sätta en komplex och mångfacetterad verklighet inom galler.

• Nolltoleransen i Stockholm är kraftigt ifrågasatt. Hur länge finns den kvar, tror du?

– Jag tänker att nolltoleransen kan ses på minst tre sätt. För det första är den som sagt en naturaliserad ideologi och som sådan fungerar egentligen bara fullt ut när den tas som självklar. I denna mening är den redan avskaffad i och med att den aktivt ifrågasätts politiskt ­– av såväl Miljöpartiet och Vänsterpartiet som av ledande socialdemokrater som Tomas Rudin. För det andra är nolltoleransen en rad praktiska tekniker, institutionaliserade genom Stockholms så kallade klotterpolicy, och just nu så ser vi tecken på att den kommer att omformuleras, och då kan man säga att även denna aspekt avskaffats. Den viktigaste av dessa tekniker är en informationsspridning som konsekvent kopplar graffiti till missbruk och organiserad brottslighet, och på så sätt skapar den tredje aspekten – en rad negativa föreställningar och idéer hos allmänheten. Denna aspekt av noll tolerans kommer nog leva kvar långt efter att den formellt avskaffats…

Jacob Kimvall driver sedan en tid också bloggen nolltoleransen.se där extramaterial och debattinlägg redan finns. Mer om boken hittar du hos Verbal förlag.