Klisterpeters fontänskrift väcker debatt

Dagens Nyheter skriver idag om Peter Barnowskis ”kupp” på fontänen utanför Kulturhuset.

– Det är inte en fortsättning på hans verk på utställningen, säger Margareta Zetterström, konstnärlig ledare för Kulturhusets utställningar till tidningen.

Bo Madestrand menar i en krönika att tilltaget bara spelar nolltoleransförspråkarna i händerna och att skriften ”KLISTERPETER” i fontänen är pinsam för Kulturhuset. ”Även för oss som försvarar lagliga väggar och hävdar gatukonstens konstnärliga relevans är det hela förstås ett streck i räkningen”, skriver han.

Jag håller inte med Bo Madestrand, för den slutsatsen bygger på samma gamla tanke om kollektiv bestraffning som nolltoleransen alltid har vilat på. Peter Baranowski är en mycket driven (och dessutom Konstfacksutbildad) konstnär som aldrig dragit sig för lagöverträdelser men ändå har blivit erkänd. Han är dessutom knappast en av dem som hade målat på en laglig vägg om den funnits, och han tillhör kanske inte heller den främsta målgruppen för dessa.

Lagliga väggar tilltalar troligen först och främst graffitiintresserade ungdomar som inte är sugna på att bryta mot lagen. När någon använder Baranowskis lagöverträdelser som ett argument mot lagliga väggar är man därför fel ute. Man kan inte kollektivt bestraffa dem som vill vara laglydiga för att någon som inte ens bryr sig i frågan väljer att göra det han alltid har gjort. Lagliga väggar är en fråga om demokrati och om att skapa utrymme för en fritidsaktiviteter som lockar många. Lagliga väggar är däremot – återigen, för det tål att upprepas – inte en fråga om att en hel kultur ska ta kollektivt ansvar för vad alla som politiker godtyckligt associerar till den kulturen hittar på.