Välkommen i redaktionen, Arefeh!

Idag får Gatukonst.se en ny medarbetare, nämligen Arefeh Behbakht i Göteborg!

Berätta vem du är!

– Jag heter Arefeh, vilket är ett namn jag älskar. Vissa kallar mig för Affe, vilket är ett smeknamn som fastnat sedan barndomen. När jag var liten så ville jag bli arkeolog och författare. Om jag idag som 28-åring hade haft ett visitkort (vilket jag förhoppningsvis ska skaffa inom kort) så skulle det stå att jag är kulturprojektledare, hiphop-arrangör, gatukonst-debattör, föreläsare, ledamot i Göteborgs Stads integrationsråd samt skribent. Med väldigt mycket god vilja så skulle en kanske kunna skylla min starka önskan om att bevara gatukonst på barndomens passion för arkeologi. Men jag var ju mest intresserad av dinosaurier, så där faller den teorin. Mitt senaste projekt är ett litterärt sådan och det är att skriva en bok om Göteborgs hiphop-historia. Saker jag ogillar är gul lök i mat, frukt och att bli kallad för mångsysslare. Saker jag älskar är hiphop, Håkan Hellström och att bo på Hisingen.

Hur ser gatukonstscenen ut i Göteborg?

– Väldig svår att få grepp om skulle jag säga. Till att börja med så upplever jag den som lite segregerad och det känns ibland som majoriteten av gatukonsten har en tendens att hamna i västra Göteborg. Jag kan ha fel på den punkten, vilket jag hoppas innerligt att jag har. Det är illa nog med att staden är gravt segregerad på andra fronter. När det kommer till den synliga graffitin så rör det sig nästan uteslutande mest om tags och throw-ups. Vi har haft ett antal graffiti-målare som vart offentliga med sina identiteter såsom t.ex. Ollio, EKTA och Blue (Grafitta) och det finns en handfull lagliga verk gjorda av dem i Göteborg. Nu efter att vi fått den lagliga väggen så har klimatet för offentliga målningar förändrats till det bättre och jag tror och hoppas på att det kommer innebära en ökning av lagliga målningar inom staden.

Hur blev du intresserad av gatukonst?

– Det var då jag hängde med en kille som målade när jag var 20 år. Jag förälskade mig i estetiken kring graffiti och blev närmast besatt av tags. Jag var (och är fortfarande) väldigt fascinerad av kulturen kring målandet då den är så egen. Mest av allt blev jag fängslad av killens berättelser om den mytomspunna graffaren Dome. Jag beundrade Domes kompromisslösa inställning och då jag är en superhjältenörd så såg jag honom lite som en gatukulturens Batman. Graffarnas egen Dark Knight liksom. Långt senare så bläddrade jag en dag i ett fotoalbum med bilder jag tog under en klassresa till Italien i gymnasiet. Döm om min förvåning när jag ser hur halva albumet är fylld av bilder på italienskt klotter… Jag hade tydligen haft ett omedvetet gatukonstintresse långt innan jag mötte den där graffaren.

Vad tror du du kommer att bidra med här?

– Huvudsakligen bilder på göteborgsk gatukonst generellt och graffiti i synnerhet. Jag dyrkar nästan alla former av gatukonst men graffitin kommer alltid vara min första kärlek, så om jag nördar in alltför mycket på den, så får ni gärna säga ifrån ;) Jag kan liksom inte hjälpa det… Om politiker och dylika personer gör utspel kring stadens inställning till graffiti och gatukonst, så kommer jag även skriva om det.