Han fick inte rita på gatan

Att måla utan tillstånd är oftast förbjudet – men ibland kan det bli mer förbjudet av att man ber om tillstånd. Det hände Göteborgskonstnären Benny Cruz, som fick nej av Göteborgs Stad när han bad om lov att göra något som det knappt krävs lov för: att rita med griffelkritor, så kallade Sidewalk Chalk, på gatan.

– Jag ville för säkerhets skull försöka få tillstånd för att rita. Jag vill inte ha problem med polisen utan vill kunna visa ett riktigt tillstånd, säger Benny.

Men kommunen sa nej. Trafikkontoret hänvisade till projektet Trygg, vacker stad, där riktlinjer har dragits upp för vad som får och inte får göras i det offentliga rummet. Benny fick höra att hans konst skulle kunna locka andra att måla olagligt. Trots att det handlar om griffelkritor som slits eller regnar bort på nolltid.

– Jag tycker att det där projektet motarbetar sig självt när medborgare inte känner sig inkluderade, säger Benny Cruz. Exkluderandet föder i sig rebeller som inte finner sig i den policy som råder.

Hans Angerfors är markupplåtare på Trafikkontoret och var den som sa nej till Benny Cruz förfrågan.

– Vi har en policy där vi inte tillåter att man ritar på gator och anläggningar. Det ger fel signaler för graffitimålare och så vidare, säger han.

Jan-Erik Ljungkvist är planeringsledare för markupplåtelser på Göteborgs Stad. Han hänvisar till bestämmelser i ordningslagen om att tillstånd krävs för all annan användning av offentlig plats än den avsedda. Formuleringen ställer frågan om vad det offentliga rummet är till för på sin spets.

– Vi fick en fråga när några barn ville rita med kritor på en backe i Majorna. Jag sa nej, egentligen inte. Men ordningslagen säger också att man får ta en plats i anspråk i ringa omfattning under kortare tid, säger Jan-Erik Ljungkvist.

Skulle Benny Cruz ha kunnat utnyttja det lagrummet?

– Visst, och därför menar jag ibland att om man vet att det försvinner inom några timmar är det bättre att inte fråga.

Hade han kunnat bli straffad om han blivit upptäckt?

– Nej, Trafikkontoret hade inte anmält det om det inte varit en jättegrej eller på någon fin nyanlagd plats där det förändrar utformningen. Man behöver ju inte vända uppochner på hela kommunen när man vet att det lätt går bort.

Så han kan gå ut och måla i någon hörna där det inte är nyanlagt?

– Vi går inte ut och gör någon anmälan om det är sådant som sköljs bort och vi skulle inte heller få polisen att agera. Det är ett så ringa brott att de inte skulle springa benen av sig.

Så det smartaste är att inte fråga?

– Jag väljer att inte svara på den frågan.

Tuggummin kanske är värre?

– Visst är det så, det är ett jäkla slit att få bort dem. Och fimpar mellan gatstenar och sådant.

Benny Cruz skiss på teckningen han skulle ha ritat.
Göteborgs Stad har inte sett skissen utan har tagit ställning till frågan över telefon.

Benny Cruz är inte nöjd med kommunens svar.

– Jag tycker att Göteborgs stads antydan om att jag hade kommit undan med det om jag inte frågat om lov är banal, säger han. Polisen hade ändå kunnat ställa till det för mig. Ingen vill bli registrerad som kriminell så jag ville ha ett tillstånd som styrker min rättighet att utföra mitt verk i lugn och ro för bästa möjliga kvalitet.

Benny Cruz säger att han hade tänkt på att inte vara i vägen för något.

– Jag ville måla intill parkbänkarna i kanten av allén vid nattklubben Excet, så att det inte är direkt på gångvägen för att inte störa någon. Det hade varit synligt från spårvagnarna, vilket var mitt största fokus på den centrala platsen.

Ur hans eget perspektiv hade Göteborgarna mötts av något positivt snarare än en störning.

– Motivet skulle vara något glatt som skulle ge publiken ett leende, jag har självklart fler tankar med detta motiv, som till exempel att synas och ta plats i det offentliga rummet, öppna upp en kanal för mig och mitt skapande för att liksom reklamen synas. Jag tycker att det är min rättighet som medborgare.

Benny Cruz menar att han kommer att fortsätta rita och måla i det offentliga rummet när han får tillstånd. Det har han alltid gjort, säger han.

– Jag vill inte göra något i strid mot lagen. Men jag undrar samtidigt, var är mina rättigheter som medborgare och vad måste jag betala för att få ta plats så som reklamen gör? Jag är inte emot reklam, men jag vill också ha en kanal ut i det offentliga rummet.