Höj den konstnärliga och politiska nivån

Art of the Streets behöver utvecklas, både konstnärligt och politiskt. Annars stagnerar debatten och den önskade konstnärliga friheten i Stockholm uteblir, skriver Kolbjörn Guwallius.

Roa målar vid Subtopia i Alby. Från i februari. Foto: Magnus Wallström.

När Riksteatern i helgen arrangerade Art of the Streets för tredje året var det i konflikt med en allt mer punkterad nolltolerans. Motståndaren förefaller mer förvirrad och mindre konsekvent för varje gång graffitifrågan kommer på tal.

Att lagliga väggar har folkligt stöd vet vi från förra årets Sifoundersökning och att nolltoleransen inneburit dribblande med statistik inklusive rena lögner, olaglig jakt på utövare och vissa mått av svågerpolitik blir mer och mer tydligt. Politiken läcker helt enkelt som ett såll.

Nolltoleransens företrädare har hittat sin mest framgångsrika strategi i år – nämligen att hålla så tyst som möjligt. Det är troligen ett val man gjort utifrån förra årets skandaler, och det är lyckosamt. Utan motståndare blir det ingen debatt.

Samtidigt kvarstår politiken och problematiken. Stockholm får inga lagliga grafftiväggar, skolor kan inte utbilda i samtida bildkonst, och man har ett policydokument som helt utan vetenskaplig grund utmålar en heterogen ungdomsgrupp som kriminella missbrukare.

Under tiden börjar Art of the Streets kännas hemtamt. Många besökare som får prova på något som annars är svårtillgängligt i Stockholm, men debatten har i år varit ljum och besökarna kan inte ta sitt ibland nyvunna intresse vidare.

Att ge Stockholmarna möjlighet att se och uppleva spraykonst är vällovligt. Men vill arrangörerna bakom Art of the Streets något mer än att bara erbjuda en laglig graffitivägg en gång om året måste de försöka lyfta frågan. Politiskt förblir frågan död så länge majoriteten i stadshuset inte låter sig övertygas. Att satsa på att ett maktskifte i Stockholms stad 2014 löser frågan om lagliga väggar är just nu utsiktslöst opinionsmässigt. Moderaterna är fortfarande starka lokalt.

Om Riksteatern vill arrangera Art of the Streets 2013 kan en väg att gå vara att försöka på allvar integrera namnet i evenemanget och ta det till gatan. Med tillstånd förstås, men det finns många krav som kan ställas: hyra av allmän platsmark, kanske ett projekt där utvalda konstnärer får dekorera elskåp och brandväggar så som sker i många andra städer utan några större diskussioner, krav på upprättande av en första permanent laglig vägg i samband med evenemanget. Och så vidare. De får troligtvis nej, men med alla nej går det att ställa krav på motivering. Genom att inte försöka flytta fram positionerna riskerar man att bekräfta politikernas världsbild om att graffiti är tabu.

För att Art of the Streets ska kännas aktuellt och samtida är det rimligen också dags att ta det konstnärliga till ytterligare en nivå och leva upp till sin underrubrik ”internationellt gatukonstkonvent”. Graffiti i all ära, men det görs annan konst på gatan. Att få världsstjärnor inom gatukonsten till Sverige för ett sådant här evenemang skulle höja relevansen både vad gäller det konstnärliga och det politiska – och göra en ännu större grupp människor intresserade.

När graffiti i ett sådant här sammanhang ofta handlar om konstnärlig skicklighet väcker gatukonsten sina alldeles egna frågor om våra liv och vårt samhälle och utgör en grund för en debatt om något mycket större än bara frågan om var man ska få uttrycka sig. Nästa år vill vi se sådana som Blu, Roa och Alias i Stockholm. Inte istället för graffitimålare, utan sida vid sida med dem. Utanför inhägnat område.