Rapport från Melbourne

Yuri Makarov bidrar här med ett resereportage med en mängd bilder från ”the stencil graffiti capital”, Melbourne, Australien.

”Det tog mig två timmar innan jag bestämde mig att jag skulle bosätta mig här. Två timmar och en promenad. Jag har en god vän som en gång skrev att som skejtare bär man med sig en annan syn på det offentliga, på platser med ett ändamål menat för något annat.

”De allra bästa underlagen utgörs av trappor, parkbänkar, parkeringshus, betongkanter, räcken och annat som utformats för helt andra ändamål än just skateboardåkning[…] ‘Självständigheten gör åkandet lustfyllt, det är ingen slump att graffiti och skateboardåkning lockar samma typ av människor.”
- Visit Norrtuna, Ruben Wätte.

I det här fallet är det aktörerna, och hus, elskåp, dörrar samt väggar som är objektet för andra definitioner av ändamål. Om det offentliga är offentligt, då är det upp till offentligheten att använda det offentliga.

Det var under den där promenaden i landet upp och ner där det är sommar i februari, efter en nattflygning från andra sidan kontinenten, som beslutet togs. Gata upp, gata ner. Parallellgata, huvudgata, korsgata och tvärgata. Alla bar de på diskussionsunderlag om vad offentlighet innebär och alla debattörer tog sig rätt att göra sin röst hörd i denna fråga. Det var en intellektuell debatt som pågick runt omkring mig, och allt annat än vad jag förväntat mig i ett land där städerna knappast är huvudattraktionen.

För någon som alltid har ignorerat ordet tillåtelse och aldrig riktigt förstått innebörden av privat var det som att hitta guldkitteln vid regnbågens ände.

Jag kommer ihåg att jag skakade den morgonen, jag vet inte om det var av sömnbristen eller om jag fick en mindre orgasm av miljön, och ett smärre lyckorus for igenom mig. Jag behövde inte längre klättra, krypa eller göra milslånga utflykter för att få min dos av konst, jag kunde bara gå runt hörnet. Även om kvalitetsmätaren inte alltid slog i topp bidrog varje ristning till den eufori som kom att följa mig så ofta under mina vandringar kring stadens gator.

De mesigare beställningsjobben på hippa restauranger bråkade färgglatt med de råare och ärligare throw-upsen på husens fasader. Konstkreatörer hade lyckats förvandla gatan till det galleri jag alltid har sett det som. I offentligheten, av offentligheten och för offentligheten.

Gatukonsten är fortfarande inte helt laglig än, något som även Banksy fick erfara i mitten av 00-talet då hans sista verk i staden spolades bort på order av en senare gravt ångerfull borgmästare, men den är accepterad. Det har inte kommit som en gåva uppifrån, utan kämpats för nedifrån.

Där Stockholms stad är intolerant är Melbourne två bokstäver fattigare men en dynamisk värld rikare.”

- Yuri Makarov (text & foto)