Asfalts-konst på Korsvägen

Nog kändes asfalts-konsten i form av hällristningar jag hittade i somras, lite gäckande. För den är inte gjord av gatukonstnärer i traditionell benämning. Och ändå lever den i bokstavlig mening upp till uttrycket ”gatu-konst”. Ännu intressantare blir det när man gör en jämförelse mellan hällristningar och det vi idag kallar för ”klotter”. Kommer de göteborgska tags som inte sanerats bort ha samma historiska värde om 500 år? Jag slår vad om 100 spänn, att framtida forskare av alla dess slag, kommer banna dagens saneringsfirmor på grund av deras övergrepp på folkliga uttryck i det offentliga rummet. Är det någon som vågar satsa emot?

Om bilderna: Jag har få (inga) erfarenheter av hur man egentligen fotar sånt här. Så om bilderna verkar lite random så får ni ursäkta mig. Jag försökte fota så sammanhängande som det gick. Sista bilden föreställer ett plakat som beskriver vad det är vi kollar på. Är det bara jag som tycker det är spännande att konstnären imiterar det efterlämnande klottret och kallar det för konst? Kommer framtidens människor tycka att våra nutida (och för dem forntida) tags är något att skapa konst med och berätta en stads historia genom?