Gatukonst.se möter: VEGAN FLAVA

  Vegan_8 

– Allt jag gör handlar om politik. Jag har svårt att lyfta ett finger om resultatet inte på något sätt blir ”samhällspoesi”. Samtidigt håller jag mig borta från 70-talets plakatkonst. Landar jag där börjar jag om.

Vegan Flava kallar det han gör för direct action painting och urban composition. Det är miljö och byggnad som är det viktiga; ytor, ljus och strukturer. Han arbetar helst i ruffa och bångstyriga miljöer och vill med urban komposition beskriva det som händer när man målar i stan istället för på duk. Den mesta fotodokumentationen av graffiti missar just miljön och endast återskapar dukens begränsningar, menar han.

– Det jag gillar med graffiti och gatukonst är kompositionen som uppstår i relationen mellan målningen och miljön den är placerad i. Läsningen fortsätter utanför färgen. Verket ingår i hela fasaden och byggnaden, ja i allt som finns runt om kring.

Vegan_6

Vegan_14

Flera dagars arbete överkört

Det är en lätt desillusionerad Vegan Flava som mött upp på Medborgarplatsen. För två dygn sedan skulle han fortsätta med en målning han jobbat på i nio dagar, men när han kommer till platsen har ett crew kört över den.

– Jag hade fyra dagars arbete kvar. Det kan ha tagit högst 20 minuter att måla över den. Det är svårt att få ny energi när man legat gömd och blivit jagad av väktare och så skriver någon ”Make money” över det man gjort.

Vegan_5

För Vegan Flava är målandet i sig är det intressanta och det är det han visar med videon ”The Cost of Life”. Där är verket både målning och dokumentation. Motivet är ett skelett med texten Life was for free, but to live it will fucking cost your life. Filmen beskriver känslan av, och komplexiteten, i att måla olagligt. Han menar att en olaglig målning innehåller andra ingredienser än en spännram. Den börjar innan han  lämnar hemmet och fortsätter med resan till platsen, klimatet, ljuset, ljuden, ensamheten och ovissheten om vad som skall hända.

Vegan_3

Vegan_13

– Du har en annan blick på stan. När man tecknar kroki är det bästa att hålla en jämn rytm mellan modell och teckning. På stan gäller det att hålla samma rytm mellan att titta på det du sprayar och det du har bakom dig. Det är lite som att måla med öronen. Du gör hela tiden blixtsnabba tolkningar av alla ljud. Jag älskar romantiken i det nattliga stadsvandrandet. Att tanklöst ge sig ut och göra det som passar för stunden. Å andra sidan gillar jag också att planera och förbereda mig inför ett verk. Då blir det mer platsberoende, som att en målning måste sitta på en viss höjd.

Vegan_2

Vegan_11

Teckningar i Trollhättan

Vegan Flava är uppväxt i Trollhättan dit föräldrarna kom från Finland för att ta jobb på Saab. Fritiden tillbringade han och kompisarna med att rita av serier och tecknade filmer på TV. 1988 upptäckter han graffitin när grannen visar böckerna Subway Art och Spraycan Art. Han övertalar föräldrarna att beställa dem från den lokale bokhandlaren.

– När de äntligen dök upp infann sig en otrolig känsla. Shit! Det var det här vi hade hållit på med. Graffitin gav oss något att hänga upp tecknandet på och vi började jaga pennor och burkar för att måla på staden. Bildade crews och bombade med tags. Det är en liten stad så det var alltid knas och lätt att åka fast. Senare åkte vi till Göteborg och gick längs spåren för att kolla in ”riktig” graffiti.

I 13-årsåldern hör han talas om att det går att utbilda sig inom konst och bestämmer sig direkt för att det är det han vill göra. Bli en konstnär. Andra influenser är skateboard och hardcorepunk. Och antagligen pappan som satt hemma och spelade för sig själv, allt från tango till finska egenöversatta schlagerdängor. För honom har det alltid handlat om att göra saker själv. Han och kompisarna väntade inte på att någon skulle serva dem utan letade plank och byggde egna ramper. Han lärde sig fyrtakt på en musiklektion i plugget. Dagen efter är han trummis i ett punkband.

–Kreativiteten från skateboard, graffiti och punken har följt mig. Att skapa utan tränare, lag, bestämda tider och särskilt utsedda platser. När jag var liten började jag dagen med en kickflip ut genom dörren. Den attityden och känslan av frihet kämpar jag för att behålla. Den hotfulla känslan från de väntande bilfabriksdörrarna finns alltid där. Så känslan att vara autonom och fri är viktig och idag handlar DIY för mig om att behålla hälsan; blir det för många icke praktiserade drömmar och idéer så kvävs jag. Jag vill inte drömma om romantik. Jag vill bada mitt i den.Vegan_7

Vegan_12

Punk, politik och veganism

I början av 90-talet engagerar sig Vegan Flava i straight edge rörelsen genom att bli gitarrist i ett hardcoreband och därefter vegan och djurrättsaktivist. Han blir tagen av scenens militanta politik. Musiken, politiken och djurrättsfilosofin vänder upp och ner på världen och visar att individuella handlingar har samhälleliga konsekvenser.Vänersborg ligger inte långt bort och blir, efter Umeå, Sveriges näste för straight edge. Alla band spelade på Café Eloge. Han startar Trollhättans första hardcore band, Label, och det politiska finns närvarande i vardagen genom djurättsaktivism, veganism och anti-fascism.

– Det var en häftig ungdomsrörelse som tyvärr kraschlandade. I Sverige fanns det inte tålamod med att förändringen skulle ta tid. En del fick en nära på religiös hållning till både sxe och veganism. Handlar det om 100 procent finns det inget utrymme för ett glas vin till maten eller att få i sig lite ägg i en pizzadeg. I ett samhälle som så totalt genomsyras av ett grymt utnyttjande av djur och konsumtion av alkohol som vårt, så är det inte konstigt om man inte kan vara renlärig. Den amerikanska scenen splittrades i positive straight edge och den militanta straight edge, som använde våld som kampmetod. Idag händer det återigen mycket i Stockholm, vilket är en välkommen motvikt till vår nordiska kultur där alkohol och droger är ständigt närvarande eller tar över våra liv.

Vegan_10

Vegan_15

Besök i konstvärlden

1997 börjar Vegan Flava på konstskola. Ett tag tar teorin över och han slutar helt med att måla. Han känner sig aldrig riktig hemma i konstvärlden. Är inte intresserad av att jaga gallerister eller söka stipendier. Han känner sig mer som en visuell aktivist än konstnär.

– Rätt eller fel, men jag stängde en massa möjligheter och målade bara på staden de följande åren. Allt som jag var intresserad av hände i periferin av konstscenen. Och jag ville tillbaka till känslan jag hade som liten. Och nu passade stencilen. Jag  ser mig som en ”graffiker” med sprayburken som tryckpress. Den för samman de saker som intresserar mig: graffiti, politik och konst. Det är den mixen jag tycker om när jag skapar. Stencilen har också en estetik som ofta består av hundra procent ljus och hundra procent mörker. Den begränsningen är en kul tekniskt utmaning. Du blir tvungen att förenkla men fortfarande vara intressant och tydlig. Och så ska arbetet vara genomförbart ute i mörker.

Vegan_4_1

Rätten till staden

Vi pratar om den visuella kamp som pågår i det offentliga rummet. Mellan hem och jobb möts människor av reklam var de än sätter blicken. Vegan Flava vill vara med och förändra resan och accepterar inte ett samhälle där man måste köpa plats för att kunna förverkliga sina idéer. Han tycker det är konstigt att det i Sverige är så få som utmanar reklamens roll. Själv inspirerades han tidigt av Adbusters, culture jamming och Buy nothing day. Då han inte längre känner sig som en graffitimålare eller en konstnär myntar han begreppet Direct action painting. En visuell reaktion mot all den reklam människor utsätts för varje dag.

– Det hade mer rätt vibb. Direct action painting är vad jag känner när jag målar olaglig. Det är absurt att det offentliga rummet är reserverat för företagen, en slags försäljarnas skjutbana där ditt och mitt tänkande är måltavla. Det gör måleriet till ett politiskt verktyg. Begreppet  sammanfattar alla möjligheter och inger hopp. Jag behöver inte ansöka om tillstånd för att få visa min konst. Det är också en aktion emot Stockholms nolltolerans mot graffiti som tvingar målare in i en upplevelse av inrikes exil. Under nittonhundratalet förbjöds konstnärer att utöva sin konst av Hitler, Stalin och Franco. Jag tycker att nolltoleransen är något av vår tids ”entartete kunst”, men den här gången är det inte fascister eller kommunister som står bakom förbuden.

2009 sökte Vegan Flava upp Hop Louie, en annan gatukonstnär som ofta arbetar med politiska motiv. De gör några utställningar ihop, till exempel Fined Art och Anarkistiska Bokmässan, men Vegan Flva tycker inte hans konst passar på gallerier. Han ser gatukonsten som ett slags stunt. Mycket är planering, men sedan hänger allt på plats, tid och vind. De delarna försvinner på ett galleri.

Vegan_9

Anti_klar

– Jag gillar samarbeten och kollektiva prylar, men har märkt att jag helst målar ensam. Det fungerar bäst och så måste jag måla i de luckor jag får i livet. Jag lever lågbudget och det är nyckeln till att kunna hålla på med konst. När jag åkte fast tog det något år att komma ikapp rent ekonomiskt. Det fick mig också att tänka till lite kring hur jag jobbade. Jag gillar inte att trampa vatten utan det måste hela tiden hända nya saker. Just nu kör jag bara frihand och återvänder gärna gång på gång till platserna för att ändra och förbättra.

Vegan_1

Bilder: Vegan Flava, Magnus och Benke