Välkommen, Tomas Örn!

Idag kan vi välkomna en ny medarbetare i redaktionen! Nämligen byggnadsantikvarien och doktoranden Tomas Örn, som kommer att bevaka byråkrati och forskning kring gatukonst och graffiti och även blir Norrlandskorrespondent eftersom han bor i Luleå. Och han har en bakgrund i nolltoleransens högborg som medarbetare i Stockholms stad.
Berätta vem du är!

– Jag är doktorand på Luleå tekniska universitet. Närmast kommer jag från Stadsmuseet i Stockholm där jag sysslade med detaljplanerna och miljöbedömningarna för Slussen och Gasverksområdet. Tidigare har jag jobbat flera år på Riksantikvarieämbetet i Stockholm. Bland annat med slott och herrgårdar, med vad som ska bevaras och varför och med en nationell kartläggning av hur kultur och kulturarv används i den regionala tillväxtpolitiken.

Du är tjänstledig från Stockholms stad. Är det förenligt med klotterpolicyn att du skriver för Gatukonst.se?

– Ha ha, bra fråga! Nej, sannolikt inte. Policyn säger att jag som tjänsteman inte får arbeta med graffiti så att det kan uppmuntra till mer olaglig graffiti. Att då undersöka estetiken eller graffitikulturen på annat sätt än som de gör på Trafikkontoret, det vill säga polisanmälningar och saneringar, bryter mot policyn.

Men att skriva och analysera graffitiutställningar och forska på graffiti kan väl inte bryta mot policyn?

– Jo, jag tror det. Det är möjligt att någon kan få ett ökat intresse för olaglig graffiti när de läser det jag skriver. Kanske uppmuntras även någon att själva börja måla, och då har jag ju per definition brutit mot klotterpolicyn. I vanliga fall är det en merit att som anställd inom Stockholms stad bli tillfrågad att skriva om aktuella kulturhistoriska frågor och urbana fenomen, det visar att man är en medarbetare i ”världsklass” [ett av Stockholms stads värdeord, red. anm.]. Ska jag vara ärlig så är det för att jag nu är tjänstledig från Stadsmuseet som jag känner att jag kan skriva om just gatukonst och graffiti.

De tongivande borgarråden i frågorna Madeleine Sjöstedt (FP) och Ulla Hamilton (M), menar att klotterpolicyn inte förbjuder eller censurerar något. Hur ser du på det påståendet?

– Stockholm stad tillämpar nolltoleransen och klotterpolicyn godtyckligt. Som anställd vet man inte om man kommer bli utsatt för repressalier eller inte när man i tjänsten kommer i kontakt med graffiti. I Stockholms stad är det inte högt i tak samtidigt som kompetens i frågan saknas. Det råder fortfarande stor oklarhet om vad klotterpolicyn egentligen innebär, vad man får säga och om den omfattar laglig graffiti eller inte. Politikerna menar nu att någon nolltolerans aldrig funnits och oppositionen har börjat kritisera klotterpolicyn. Men den har faktiskt inte ändrats. Samma paragrafer gäller nu som när Riksteaterns annonser och Stadsmuseets gatukonstvandringar stoppades och det finns inga andra eller nya riktlinjer i hur jag som tjänsteman ska tolka klotterpolicyn.

Hur gör folk när de jobbar om det är så otydligt?

– Man jobbar för det mesta inte alls med graffiti eller gatukonst, vilket också är den uttryckliga avsikten med klotterpolicyn. Som tjänsteman måste man följa hur den hittills har använts och tolkats. Det finns väldigt många belagda exempel på hur anställda, allmänhet och kulturorganisationer blir utsatta för repressalier och censur när de arbetar med graffiti och gatukonst inom Stockholms stad. Till och med konstutställningar, konstkurser och guideturer stängs ner eftersom de bryter mot nolltoleransen och klotterpolicyn. På Stockholms stads hemsida har det tidigare hävdats att graffiti i sig är ett brott och Folkpartiet, som styr Stockholms kulturpolitik, sa så sent som i augusti förra året att muralkonst inte är tillåtet.

Arbetar man med graffiti på Stadsmuseet?

– På Stadsmuseet har jag och andra fått visst stöd från museiledningen och stadsantikvarie Ann-Charlotte Backlund i att både prata om Fascinate med media, ha med målningen i utställningen om Stockholm och diskutera graffiti på frukostseminarier. Som anställd har jag även föreläst om graffiti och Fascinate på konferenser. Kulturmiljöenheten har också drivit frågan om bevarandet av Fascinate och andra målningar i sina remissvar till bl.a. stadsbyggnadsnämnden och exploateringskontoret. Senast gällde det järnvägen mellan Centralen och Spånga station tror jag, där det finns ett antal kulturhistoriskt intressanta målningar längs sträckan. Jag tycker att Stadsmuseet delvis har haft några fler perspektiv än nolltoleranslinjen. Men Stadsmuseet bryter då också mot klotterpolicyn.

Varifrån kommer ditt intresse för gatukonst?

– Jag jobbade på Riksantikvarieämbetet med att analysera vems historia som den offentliga kulturmiljövården egentligen för fram. Framför allt såg jag hur dåligt genus- och mångfaldsperspektivet hanterades av både staten och kommunerna i sina urval av vad som ska bevaras. Till exempel fick jag upp ögonen för hur skateboard är en ung urban kultur som inte fanns representerad. När sedan Jacob Kimvall och Tobias Barenthin Lindblad ville k-märka fyra graffitimålningar i Stockholm ville jag veta hur de resonerade. Det var mitt jobb att titta närmare på frågan. Men jag var även personligt nyfiken eftersom jag är uppvuxen i Bromsten samtidigt som Circle och Tariq målade Fascinate. Graffiti är en naturlig del av de miljöer jag bor och lever i.

– Mitt intresse för gatukultur utgår idag från hur politiker och tjänstemän utövar makt över vad och vem som får diskuteras och representeras i det offentliga rummet. Mina kollegor på Luleå tekniska universitet har sökt pengar för ett forskningsprojekt som inkluderar att titta närmare på graffiti och gatukonst och dess funktioner i stadsrummet. Jag har själv skrivit och presenterat en vetenskaplig artikel om hur Stockholms stads nolltolerans och klotterpolicy hindrar k-märkning av Fascinate och hur nolltoleransen är ett sätt att kringgå lagstiftningen för bevarande av konst- och kulturhistoriskt värdefulla objekt. Utifrån detta föreläser jag också om hur graffiti och gatukonst kan ses som demokratiska handlingar och vilken historisk betydelse gatukultur som graffiti kan ha.

Till sist, vad kommer vi att få läsa av dig på Gatukonst.se?

– Jag kommer framför allt att bevaka byråkraterna och makthavarna och vad de säger om graffiti och gatukonst. Eftersom jag själv är en byråkrat kan jag lätt fascineras av diarienummer och myndighetssvenska och grundlagens bestämmelser om att alla beslut ska fattas på sakliga grunder. Ambitionen är också att bevaka graffiti och gatukonstscenen i de norra delarna av Sverige och att skriva om forskning inom området.