Norrlandsfeeling

Kalle Nordström bor i Luleå och har målat graffiti sedan han var liten. Han målade 2012 en 700 kvadratmeter stor graffitimålning på uppdrag av kommunen. Gatukonst.se träffar honom dagen efter vernissagen på Galleri Skåda för sin utställning No Regerts för att prata lite om hans konstnärskap och villkoren för att måla graffiti i Norrbotten och Luleå.
Berätta lite om utställningen.

– Allt är nytt till utställningen. Det finns inget tema eller annan idé bakom än att det är det här jag gör. Graffiti.

Hur länge har du jobbat med utställningen?

– Jag har småplanerat i ungefär fyra månader men nu på slutet har jag spurtat och spottat ur mig saker för att bli klar.

Kalle Nordström framför verket Sista målartiden. Foto Tomas Örn

Kalle Nordström framför verket Sista målartiden. Foto Tomas Örn

I vanliga fall associeras graffiti till urbana platser och utomhusmiljöer. Hur ser du på platsens och omgivningens rollnär du nu ställer ut på Galleri Skåda?

– Det är inget gallerianpassat men jag har anpassat det lite till de som ska komma och titta. Ofta när jag målar blir det taggit och jag har rundat till det lite i kanterna. Många tycker graffiti är fint även om de inte vet vad det står.

Du har bland annat gjutit nedskalade betongväggar som du målat på och du har också gjutit din tag i betong. Hur viktiga är materialen i dina verk?

– Omålad betong är snyggt men det finns så lite här. Här är det mest plåt. Den som köper kan få med sig betongen hem in i vardagsrummet.

Betongen. Foto Anja Persson

Betongen. Foto Anja Persson

Ett verk som den lokala pressen uppmärksammat är rånarluvorna. Associationerna går till det kriminella användandet, men det finns väl även en praktisk användning?

– Ja det är riktig norrlandsfeeling i dem. Någon har de traditionella samefärgerna. Det är lite kriminellt över dem. Men vi använder dem ofta när vi målar beställningsverk och det är kallt ute.

Du jobbar även med lokala motiv och tangerar nästan ett klassiskt landskapsmåleri ibland.

– Granar som siluetter är effektfullt. Och något annat som man kan använda och som är lätt är solnedgångar som är lite cheesy men bra att bryta av med.

Jag förknippar de lokala motiven med traditionen att graffiti relaterar till den miljö och de människor man är nära. Är det något som du använder dig av?

– Ja, inför tävlingen om utsmyckningen av Uddebo använde jag det som argument också. Att det fanns en lokal förankring och att motivet är norrländskt. Och när man målar någon annanstans i Stockholm eller så försöker man få in något norrländskt. Lite hemlängtan i motiven.

700 kvadratmeter stor målning

Berätta lite om Uddebo, Luleå kommuns vattenreningsverk. Hur fick du det uppdraget?

– Det var en tävling som utlystes och jag skickade in ett förslag. Även Blue, Gauge och Ikaroz hade skickat in förslag. Jag tryckte på det lokala med motiv från Norrbotten och granar. Kommunen satsade 1,2 miljoner på målningen och vi hade en assistent som hjälpte oss om vi behövde hjälp med transporter och de köpte in hjälmar och reflexvästar.

Uddebo. Foto Kalle Nordström

Uddebo. Foto Kalle Nordström

Vilka andra typer av uppdrag har du nu, är det bara offentliga utsmyckningar?

– Jag gör allt från ett rum till stora kontorsgrejer. Facebookhallarna här i Luleå till exempel. Då fick vi ha möte med huvudarkitekten från USA och lämna in skissförslag. När vi sedan hade börjat måla så sa de stopp för att vi inte följde skisserna. Vi hade lämnat in tre olika skisser men de hade bara föreställt sig en av dem. Men det löste sig och vi målade färdigt. Kommunerna vill också veta på förhand och styra så att motiven inte innehåller könsord och svärord.

Ser du någon konflikt mellan det och att graffitin också innehåller improvisation när den skapas, begränsar det dig?

– ­Det är ju lika svårt att göra en skiss som en målning och jag får göra det jag vill nuförtiden. Jag har gjort så mycket att det finns referenser som de kan titta på. Men det finns en gräns för vad jag kan kompromissa med.

Exotiskt att måla i Norrbotten

Luleå har ju en policy som säger att man ska främja graffiti och man har även öppna väggar där vem som helst kan måla. Hur har det påverkat graffitin här?

– Sen vi fått planken är det flera som bara målar lagligt och som håvar in pengar på det. Vi är ett litet kollektiv skulle man kunna säga som skickar vidare uppdrag till varandra och som målar ihop. Bara det att det inte finns en nolltolerans här gör att graffitin utvecklas. Innan kopierade vi Stockholmsstilen som skulle gå fort, det gjordes snabba ”tunnelbanemålningar” här ute på stan. Men när möjligheterna finns så börjar man lägga till extra krusiduller.

Just nu är det nästan -20 C, målar du på vintern också?

– Vi målar under vintern, ibland har det varit en sport att måla i -27 C, men sen måste man iväg. Det är främst sommaren som gäller här uppe. Många kommer hit från Europa och vill måla här eftersom det är exotiskt. De vill ha ljuset på sommaren. Det är lätt att göra norrskenet som effekt, bara att dra med sprayburken över en svart bakgrund.

Det låter precis som den kreativa näring och kulturturism landstingets nya kulturplan ska främja. Känner du att du får stöd av de offentliga institutionerna som kommunen och landstinget?

– Jag förväntar mig inget men blir glad för de uppdrag som jag får. Jag har ju pratat graffiti med Karl Petersén [tidigare ordförande i kommunfullmäktige reds.anm.] som tycker om det. Det är polisen inte så glad för, de hänger ju ut målare, och det är lite kommunen mot polisen i frågan. Luleå har haft fem fames men nu finns det bara ett kvar, de andra har rivits. Sedan är det närmaste långt borta i Skellefteå eller Umeå.

Medverkar på kuturhvudstadsåret

Under våren medverkar Kalle Nordström med en workshop under kulturhuvudstadsåret i Umeå. Mer information finns på Umeå2014

Länk till film om Uddebo-projektet