Avbryt nolltoleransen i Stockholm

DEBATT. Klotterpolicyn utmanar yttrandefriheten, har bromsat den konstnärliga utvecklingen och har skapat otrygghet och elände i Stockholm. Frågan sätter fingret på en borgerlig kultursyn som bygger på rädsla för det utmanande och svårkontrollerade. På den andra sidan finns en grön kulturpolitik som är tillåtande, nyfiken och bejakande, skriver Mats Berglund, ledamot i Stockholms stads kommunfullmäktige och kulturnämnd för Miljöpartiet.

Foto MiljöpartietJustitieombudsmannens beslut att kritisera Stockholms stad för användandet av klotterpolicyn i samband med Art of the Street 2011 belyser flera stora problem med nolltoleransen. Den är i sin grund godtycklig och den utmanar allvarligt yttrandefriheten.

Enligt JO så har Stockholms stad brutit mot regeringsformen, som är en av de fyra grundlagarna. Det är en allvarlig anklagelse som de borgerliga politikerna i Stadshuset bör ta till sig. Domen berör en enskild händelse men den måste ses ur ett generellt perspektiv: policyn i sig är laglig men i sin tillämpning bryter den mot grundlagen. En policy som är olaglig att använda bör nog omprövas!

2007 antog en Stockholms kommunfullmäktige ett dokument som innebär noll tolerans mot en enskild och utpekad konstform, nämligen graffiti. Det är naturligtvis så märkligt som det låter, en nolltolerant inställning till konst kan inte höra hemma i ett modernt demokratiskt samhälle.

Nolltoleransen och dokumentet Policy mot klotter och liknande skadegörelse i Stockholm som idag företräds av de fyra borgerliga partierna i Stadshuset, har allt sedan dess skapat otrygghet och elände i Stockholm. Den har hindrat unga konstnärer från att utöva sin konst. Den har legitimerat polisen att kroppsvisitera unga människor utan att brott har begåtts, enbart misstanke om man kan stå i begrepp att måla på en offentlig vägg räcker för ett gripande. Det blir en omvänd bevisbörda och en osäkerhet. Det är nolltoleransen som skapar otrygghet – inte graffitin.

Men nolltoleransen har också lett till att den konstnärliga utvecklingen i Stockholm har bromsats. Flera konstprojekt har stoppats, Stadsmuseet har fått avbryta sina gatukonstvandringar och kulturskolan i Bromma och Farsta har fått lägga ner sina graffitikurser.

Graffitifrågan har blivit något av en följetång i kulturdebatten i Stockholms stadshus. En DN-journalist skrev nyligen följande kommentar på Twitter:

Men skälet till att vi återkommer till frågan är att den klyver det politiska landskapet i Stockholm. Den sätter fingret på en borgerlig kultursyn som bygger på rädsla för det utmanande och svårkontrollerade. Det är en kultursyn där man hellre förbjuder än bejakar, där man hellre ropar på polis än uppmuntrar. Graffitifrågan sätter den borgerliga kulturpolitiken i ett ljus av intolerans, förbud och oförstående. På den andra sidan – menar jag – finns en grön kulturpolitik som är tillåtande, nyfiken och bejakande.

Graffiti är en urban konstform som i högsta grad handlar om det offentliga rummet. Då duger det inte – som några av de styrande borgarråden på högerkanten har framhållit i debatten – att hävda att ”i Stockholm får du gå ut och använda hur mycket graffititeknik du vill på ditt hus eller i ditt hem” (Madeleine Sjöstedt, KF 4/11-2013).

Det duger inte heller att hävda äganderätten som argument mot lagliga väggar. ”Jag har under alla dessa år sagt att jag inte har någonting som helst emot graffiti”, säger trafikborgarrådet Ulla Hamilton (KF 4/11-2013), ”…men man måste respektera äganderätten på det här området.”

Hamilton har naturligtvis rätt, äganderätten ska respekteras, men med klotterpolicyn och nolltoleransen så är graffitikonsten illegal i Stockholm idag.

Miljöpartiet vill avbryta nolltoleransen och förändra den destruktiva nolltoleranta politiken. Vi ska ha en tillåtande och tolerant stad där unga konstnärer uppmuntras och ges möjlighet att utöva sin konst på ett tryggt och lagligt sätt. Vi vill därför skapa öppna väggar för graffiti på flera platser i staden. Målet är att det ska finnas väggar såväl i innerstaden som i yttersatsens stadsdelar.

Väggarna kan med fördel ha olika inriktningar och drivas på olika sätt. Men vi kommer att behöva hjälp att hitta platser och att anpassa driftsformerna. Tillskapandet av de här väggarna ska ske i dialog mellan politiker, stadsplanerare och aktiva graffitimålare.

Mats Berglund

Foto: Judi Mullen. Nybrokajen, Stockholm, april 2012.
Porträttfoto: Miljöpartiet.