Stockholms stad: som att ”måla bilder på aborterade foster”

Stockholms stad liknar laglig konst och graffiti vid att måla aborterade foster i andras vardagsrum. Lars Gradén på Trafikkontoret avslog 2013 en ansökan om att uppföra ett konstverk med motiveringen att ”Stockholms stad säger alltid nej till graffiti”. Därefter anklagar han konstnären för att vilja måla olagligt.

”Stockholms stad säger alltid nej till graffiti”

Den 21 mars 2013 får Lars Gradén på Trafikkontoret i Stockholm ett samtal som snart kommer att bli en absurd historia.  Samtalet handlar om ett förslag till konstverk som en privatperson vill uppföra på en vägg på Södermalm.

Lars Gradén avslår enligt uppringaren direkt ansökan om att uppföra konstverket med motiveringen att ”Stockholms stad alltid säger nej till graffiti”. Han hänvisar snabbt till klotterpolicyn för att underbygga sitt avslagsbeslut. När Lars Gradén ger beskedet har han inte sett någon skiss på motivet och han vet inte vilket material eller teknik som konstverket är tänkt att uppföras med. Han har inte ens brytt sig om att fråga var konstverket är tänkt att uppföras.

Breakout på Södra station

Den som ringer för att föreslå ett nytt konstverk i Stockholm är Martin Lexelius. Han arbetar till vardags med teknikfrågor på ett färgföretag, men ritar även typsnitt, målar väggar och formger produkter till Designtorget. Konstnärsnämnden har tidigare beviljat honom stipendier och han har haft uppdrag från bland annat Stiftelsen för Internetinfrastruktur och Malmö Museer.

Det konstverk han föreslår ska pryda en vägg i Stockholm är en hyllning till arkadspelet Breakout. Platsen vid Södra station på Södermalm i Stockholm, tycker han passar  perfekt för ett sådant motiv.

breakout

Breakout, skissförslag. Foto/skiss: Martin Lexelius.

Anledningen till att Martin Lexelius ringer just Trafikkontoret är för att det hanterar tillståndsfrågor och ofta förvaltar den sorts väggar som han vill utsmycka. Medveten om Stockholms stads nolltolerans mot graffiti och hårda klotterpolicy vill han ändå fråga hur de ser på förslaget. Enligt honom är det självklart att det han föreslår inte är graffiti och därmed inte går emot nolltoleransen mot graffiti och klotterpolicyn.

Det Martin Lexelius inte vet är att samtalet ska ta en absurd vändning.

Liknar graffiti och konst med aborterade foster

Under samtalet riktar Lars Gradén enligt Martin Lexelius en anklagelse mot honom, och påstår att nu när det blivit ett avslag, skulle målningen väl utföras ändå, utan tillstånd.

– Det var både orättvist och oprofessionellt, tyckte jag.  Därefter undrade Lars vad jag skulle tycka om någon gjorde så mot mig. Om någon kom hem till mig och ”målade aborterade foster i mitt vardagsrum”, säger Martin Lexelius till Gatukonst.se

Det är oklart varför Lars Gradén liknar konstverk i det offentliga rummet med att måla aborterade foster i andra personers vardagsrum. Av samtalet i övrigt framgår att Lars Gradéns motivering till avslag ifrågasattes av Martin Lexelius.

”Graffiti är sådant som målas med färg på en vägg”

Efter att Martin Lexelius fått beskedet att Stockholms stad ”alltid säger nej till graffiti” och därför inte kan tillåta konstverket försöker han förklara att hans motiv inte alls är graffiti.

– Mitt motiv var inte alls graffiti, det fanns inte den minsta likhet med den sortens bildspråk, säger Martin Lexelius till Gatukonst.se

Trots det ska Lars Gradén ha vidhållit att det var graffiti som Martin Lexelius ville göra. Lars Gradén ska också ha menat att graffiti enligt klotterpolicyns definition är ”sådant som målas med färg på en vägg” och att sprayfärg inte kan användas eftersom det förstör betongen.

I klotterpolicyn finns dock ingen definition av vad graffiti är och skulle den vara som Trafikkontoret påstod ”sådant som målas med färg på vägg” skulle Trafikkontoret inte ens själva kunna underhålla sina anläggningar eftersom de också kan vara bemålade. Att Trafikkontoret själva använder färg på betong visar också att betongen inte alls behöver ta skada av att målas på.

– Jag förklarade att jag inte alls behöver använda sprayfärg och att jag kan använda de färgmaterial som de själva testat och godkänt. Jag arbetar med olika färgmaterial och vet att det finns färg som är anpassad till råa betongytor, säger Martin Lexelius till Gatukonst.se

Den vägg som Martin Lexelius föreslog är dessutom inte av betong utan polerad och slipad granit. Men det vet inte Lars Gradén eftersom han inte frågat var konstverket är tänkt att uppföras.

Lagkrav att underlätta för sökanden

Martin Lexelius anmälde Lars Gradén och Trafikkontoret till JO och skriver i sin anmälan att han ” fick ett dåligt bemötande” och ”de argument som fördes fram under samtalet inte håller”.  Han ställer även frågan hur en tjänsteman som är anställd att hantera ärenden sakligt och korrekt med respekt för den medborgare som är tjänstemannens uppdragsgivare kan anklaga och säga det som Lars Gradén gjorde. JO har valt att inte utreda ärendet.

Martin Lexelius skriver även ett brev till Trafikkontorets chef Per Anders Hedkvist som lovar att hans ärende nu ska handläggas korrekt. Trafikkontoret lyder under Förvaltningslagen och är tvingade att hantera allmänhetens frågor ”så enkelt, snabbt och billigt som möjligt”. Enligt samma lag ska Trafikkonotret ”sträva efter att uttrycka sig lättbegripligt” och ”underlätta för den enskilde” att ha med dem att göra. Trots det har inget korrekt fattat beslut delgivits Martin Lexelius som fortfarande skulle vilja uppföra konstverket Breakout.

Hör Martin Lexelius  själv tala om händelsen på Konstskolan Basis temakväll om graffiti, och läs hans brev till Trafikkontoret här.

Lars Gradén kommenterar

Gatukonst.se har bett Lars Gradén att kommentera påståendena i artikeln. Lars Gradén vill att hans kommentar publiceras i sin helhet vilket Gatukonst.se gör här nedan.

”Martin Lexelius ringde förra våren Stockholms stads avdelning för upplåtelse av mark för att meddela att han hade tänkt gå ner och måla väggarna på en gångtunnel vid Södra station. Martin Lexelius informerades då om att han hade ringt fel och att detta inte var något denna avdelning sysslade med. För att hjälpa honom vidare upplystes han om att Staden har ett konstkansli där man kan lämna in förslag hur stadens offentliga miljö ska dekoreras och att det är dit han måste vända sig. Martin Lexelius förklarade att det inte var något han hade för avsikt att göra då han inte erkände att någon bestämde över hans konstnärliga frihet. Som konstnär menade han att han hade rätt att utöva sitt skapande fritt – vad som helst, var som helst och hur som helst. Att Konstkansliet på något sätt skulle vara en demokratisk representation av medborgarnas vilja kunde han inte på något sätt acceptera. Då Martin Lexelius syn på den offentliga platsen skilde sig från den majoritet som ringer in, informerades han om att medborgarna via Kommunfullmäktige har bestämt att detta att måla på stadens (och andras) egendom utan tillstånd faktiskt är olagligt.  Att det skulle vara något fel att ge denna information vore märkligt, inte minst av omtanke för Martin Lexelius – staden lägger ner betydande belopp på rengöring samt ett antal personer döms varje år att betala skadestånd för att de gör något som i deras ögon är en rättighet. Självklart står det var och en fritt att tycka att full frihet ska råda och jobba för detta politiskt, men tar man sig rätten självsvåldigt – är man då bättre de som målar på moskéernas dörrar?

Då jag aldrig (varken tidigare eller senare)har hört talas om Martin Lexelius som konstnär, så skulle det vara omöjligt att på något sätt kunna relatera till hans verk och särskilt på det sätt han påstår. Om detta ska publiceras vill jag att det publiceras i sin helhet – är det så att detta är en strid för yttrandefrihet så bör den gälla alla.” – Lars Gradén, Trafikkontoret i Stockholms stad.

 

Foto högst upp: (cc) U.S. Customs and Border Protection.