Art of the streets rullar på
Trots risken att fastna i klottervärldens klor och bli kriminell vågade jag mig förbi Art of the streets. Passade på fråga Tobias lite om mediebilden av konventet. Åter är det mest frågor om klotter, vandalism och kriminalitet som varit på tapeten. Som en parantes kan nämnas att det stryker omkring så kallade ”klotterpoliser”, men att de enda som gjort något brottsligt än så länge är Stockholms stad: de tog ned Stickkontakts verk på statyn på Mosebacke torg. Trots att den var uppförd lagligt, med tillstånd.
Malmö stad efterlyser unga tyckare
Etiketter:demokrati, gatukontoret, malmö
Detalj av Malmö Streets Projects griffeltavla vid Folkets Park i Malmö. Från 2007. Logotypen är en modifierad version av Malmö stads logotype.
I höst ska Malmö stad ta reda på hur unga ser på stadens offentliga miljö och vilka möjligheter de har att påverka den. I projektet Ung i Fokus ska man också undersöka hur man kommunicerar med sin unga befolkning i dessa frågor.
Vit Skit, en intervju
Etiketter:folke, folke letar efter gud, nug, Oldbrind Pseudonymf, sjögräs, vilks, vit skitPå torsdag, 27 maj, kväll släpps boken ”Vit Skit” på bar Sjögräs på Timmermansgatan, Oldbrind Pseudonymfs andra bok.
Den första, ”Folke letar efter gud” blev någon slags subkulturklassiker när den spreds för för tre-fyra år sedan. Inför detta tog jag mig tid för en intervju med herren bakom böckerna och en sjukt stor mängd av de stickers som prytt staden de senaste åren.
foto; Christian Svorono
Ollio hos Musikhjälpen
Etiketter:auktion, Göteborg, malaria, ollioOllio har varit hos Musikhjälpen och målat stort för att med hjälp av utauktionering av verket kunna samla ihop pengar i kampen mot Malaria.
Dyr tavla, god tanke och trevlig intervju.
Auktionen hittar du här.
Tack Marcus för tipset!
Dagens bonus: Dreams don´t die
Nu är Jacob Kimvalls utställning om fotografer som plåtar graffiti på Historiska museet över, men Gatukonst.se bjuder här på lite material för den som missade det hela. Här kan du lyssna på en intervjuer med Martha och Jack. Martha and Jack
Above-intervju
Etiketter:above, the run up, Walrus TVAtt inte posta den här 8 minuter långa intervjun med Above här vore nåt slags tjänstefel.
Från Walrus TV och filmen The Run Up, 8 minuter i solen om konstnären och hans verk. Nåt att mysa till när det regnar för tredje dagen i rad…
”The only wrong way to do a painting is to not do it at all.” -Above
Mango: Alla älskar pärlplattor
Dags att publicera några intervjuer med svenska gatukonstnäter igen. Först ut är Mango, som började sin karriär med att sno material från sina småsyskon.
Mönstret (mm)
Etiketter:mönstretKärt barn har många namn, vad ska man egentligen kalla dig nu för tiden, vad skriver du?
Stora A. Vidi ögat, kär lek, mönstret…kärlek alltid.
Crews; låtstå boys ,023, yta, KÜK, Obygden Sweden United, cmb, du och dj.
Nollan- Graffare på Arvikafestivalen 09
Etiketter:Arvikafestivalen, NollanHan är femton år och heter Ellionor…eller inte. Men Nollan var dryga femton när han för första gången la händerna på en sprayburk. Han berättar hur han kände trycket i flaskan och när kvällen kom bar det iväg ut på gatorna. Intresset har däremot funnits med sedan barnsben. Med en karta över Stockholm brukade han pricka för vart stans grymmaste tags fanns under promenaderna med mamma.
Nu har han målat i sex långa år och verkar mest på den legala sidan. Här på Arvikafestivalen har han skapat grym deco till ”Trädgården” som är en avslappnad oas på festivalområdet. Han har även målat ingångsskyltar till Vintergatans backstage. 
Bäst tycker han om att måla med tusch på laminatskivor. Dem kan man ofta hämta gratis överblivna bitar av på byggvaruhusen säger han. Inom en snart framtid kommer Nollan dessutom börja experimentera med att måla på canvas. Enligt honom själv är han på väg att bli en sell- out men är stolt över det!
Så hur kommer det säg att Nollan hamnade på Arvika undrar jag. Han berättar att han stötte på Jungle på Arvikafestivalen 06 och efter att ha agerat hjälpreda där blev han sugen på att dekorera festivaler själv. Med lite tur får vi se mer av honom på Hultsfred och Emmaboda.
Förutom Jungle har Nollan stor respekt för NUG som alltid kört sin egen grej. På röda linjen målar OIKS med fantastisk färgkänsla. Att OIKS dessutom gör läsbara verk är grymt säger Nollan. Och, han har alltid respekt för tunnelbanemålare.
Naturligvis tänker jag på Territorial Pissing och undrar vad Nollan tyckte om den: Graff är alltid illegalt men det slutar inte att vara konst på grund av det. Den är snyggt gjord!
Nollan poängterar också en oerhört viktigt del av graffiti världen, nämligen att många trasiga människor med ett behov att uttrycka sig kreativt söker sig dit. Han efterlyser hjälp till dem, kanske genom fler lagliga väggar, innan dessa personer går ned sig själva i droger och kriminalitet. Fler graffare borde gå ut med att ”Knark är skit” och ta öppet avstånd från det.
Nu är det dags att vinka adjö till Nollan, några tjejer han nämligen bett honom att måla deras tält!
”Vi måste utmana makten”
Victor Marx framför galleri Vitrin i Masmo.
Det har varit mycket Victor Marx ett tag. Efter att ha varit drivande arkitekt bakom kulturhuset Cyklopen skapade han nyligen två uppmärksammade byggnader; ett galleri utanför Masmos tunnelbana och ett hus för bostadslösa under Liljeholmsbron. Här berättar han mer om sina projekt.
Intervju med Urpie
Urpie, är en gatukonstnär från Stockholmstrakten vars röda näsa dyker upp titt som tätt. Att det varit näsfritt på Stockholms elskåp i dryga året beror på att Urpie befunnit sig i landet far far away. En polisvarning i Aussie-land senare är han nu åter i Svedala och har svarat på en bunt frågor. Spread the word Urpie, och välkommen hem!
Varför började du med gatukonst?
Jag har varit konstintresserad sedan jag var liten och målat så ofta och på de flesta ställen jag kommit åt. Gatukonsten blev på något vis en naturlig sak för mig att börja med när jag flyttade till Stockholm. Det var liksom det enda sättet att synas i en storstad. Och det kändes så enkelt i och med att Stockholm har en sådan stor gatukonstscen som dessutom börjar bli relativt accepterad. Sedan handlar det om att det är kul att göra saker för andra. Försöka få någon glad av att se ens verk pryda gator och torg.
Vilken typ av gatukonst började du med?
Jag började med enkla stickers med mitt namn på som jag stamplade på stora blanka prislappsklistermärken jag tog från jobbet.
Hur gick du vidare sedan?
Sen fortsatte jag med affischer i a4 format med logo på for att göra en igenkänningspryl
Vilka platser väljer du för att posta verk på?
Vart än jag tycker det passar och förbättrar omgivningen. Elskåp är ju alltid poppis.
Varför just där?
Det blir enklast så. Sen måste man ju alltid ha en balans mellan där man vill sätta verken och de får maximal exponering samtidigt som man vill slippa hamna i finkan för sin hobby.
Var köper du material?
Det vet jag faktiskt inte ritktigt än. Får se när jag kommer hem vart jag kommer bo också.
Har du blivit bötfälld eller straffad på annat satt pga att du satt upp verk?
Jag blev faktiskt haffad av polisen i Melbourne för någon månad sedan. Men som tur var hade jag inte sprayburkar på mig då utan gjorde bara paste-ups den kvällen. Jag försökte spela dum turist så mycket jag kunde och de lät mig gå med en varning. Fast polisen nere i Australien är jävligt hård annars. Hade en bekant som fick 3 månader för att hon tagat.
Anses det okej av andra verksamma att sätta upp verk i en stad/ land som inte är din egen bostadsort?
För mig är hela grundtanken med gatukonst att det är ingen som kan säga att de äger gatan utan alla har den i besittning. Spread the word liksom! Huvudsaken är väl att man inte bryter grundregeln. Att alltid förfina. Om du inte kan göra bättre än personen innan ger du fan i det eller gör det någon annan stans.
Vad tycker du om att folk river ned gatukonst och tar med hem?
Helt ok. Om de får ner verken från väggen i ett stycke så.
Vad tycker du om att gatukonst säljs eller ställs ut på gallerier?
Jag tycker det är ganska okej faktiskt. Det blir alltid lite väl mycket snack om att allt ska vara så jävla underground och äkta inom sådana här scener. Gör man tavlor hemma också så är det klart man ska ställa ut dem och sälja dem så man kan köpa mer material och producera ännu mer coola saker. Man kommer ju alltid kunna lägga mer tid och detalj på en tavla i hemmet än en stencil på gatan.
Hur viktigt ar det att vara anonym/ ha ett artistnamn?
Egentligen spelar allt det ingen roll. Det blir bara en rolig grej att klä ut sig som en annan person när man smyger ut på kvällarna. Det blir lite mer som ett spel. Fast tyvärr är det ju jävligt nödvändigt att vara anonym så länge man inte vill åka dit.
Har du några tips på nya förmågor värda att hålla utkik efter?
Bra fråga, har inte varit hemma i Sverige på över ett år nu så jag får väl säga mig själv då. Håll utkik efter den röda näsan i sommar!
Favoriter bland andra utövare?
Hop Louie, Meggs, Phibs, Above, Ha Ha, m.fl.
Kontakta Urpie: theurpie@gmail.com
Intervju med Hop Louie
Etiketter:hop louie, intervjuHop Louie är, som ni alla vet, en oerhört grym konstnär. Här kommer därför en intervju! Jag tycker det är trevligt att höra rösterna bakom konsten så om du som konstnär känner för att dela dina vyer, maila wilda@gatukonst.se
| Vilken typ av gatukonst ägnar du dig främst åt? Jag vill prova allt och det jag gillar mest är både stenciler och affischer. Allt har sin plats. |  |
Vilket land/ stad har den bästa gatukonstscenen enligt dig?
Berlin är den bästa staden jag har varit i, även om den också håller på att ”normaliseras” som alla andra städer. Hamburg är bra också och Barcelona förstås även fast samma sak gäller där. Det buffas och gentrifieras för att man har dårar i makten som vill att ”deras” stad ska se ut som alla andra städer och därmed helt tappa sin charm.
Tycker du det är okej att sätta upp verk i en stad/ land som inte är din egen bostadsort?
Självklart. Alla städer är allas städer.
Vad tycker du om att folk river ned konst och tar med hem?
Det är förstås inte vad man hade tänkt när man klistrade upp, men det är svårt att bli arg på nån som verkligen uppskattar ens grejer.
Vad tycker du om att gatukonst säljs eller ställs ut på gallerier?
Då är det inte längre gatukonst, utan samma tekniker som används på gatan fast inomhus. Vill man göra det eller inte är högst personligt. Själv vill jag synas på alla väggar. Jag säljer lite stencilerade grejer ibland, mycket på grund av att det finns dom som vill ha det och för att jag behöver pengar. Att sätta upp saker på gatorna kostar, en burk sprayfärg där jag bor nu kostar 70:- och är man kroniskt pank som jag är så måste pengarna komma in från nånstans. Får jag välja mellan att måla en affisch till nån som uppskattar den och att slösa bort en dag på nåt jobb jag hatar för att kunna måla så väljer jag det första.
| Har du blivit bötfälld eller straffad på annat satt pga att du satt upp verk? Nej. |
 |
Har du något favoritmaterial eller produkt du använder när du skapar konsten?
Stulna eller upphittade grejer gillar jag, annars har jag en sorts mattknivar som jag gillar. Tunn men inte för tunn papp (reklamskyltar från tunnelbanor) och sånt. Alla har sina favoriter.
Vad tycker du om Stadsmuseets initiativ till gatukonstvandringar?
Det är en bra grej tror jag. Folk som är intresserade men som inte har så stor koll får titta på gatukonst och lyssna på nån som har koll att berätta. Jag skulle själv vilja gå på en sån nångång.
Favorit bland andra utövare?
Jag har massor, men jag är skitdålig på namedropping. Alla som kör sin grej och vågar prova nya tekniker och helst kör stort gillar jag.
Hur viktigt ar det att vara anonym/ ha en signatur?
Det där är upp till var och en. För mig var det naturligt att använda Hop Louie-namnet eftersom det alltid har hängt med mig. Sen är jag uppväxt med hiphop så självälskandet föll sig naturligt.
Hur ar stämningen gatukonstnärer emellan?
Den är bra, dom gatukonstnärerna jag har träffat, både i Sverige och utomlands, har alltid varit sköna människor som jag gärna hänger med och målar eller klistrar ihop med.
Vad tycker du om att det ges ut böcker om gatukonst?
När gatukonsten på gatorna förstörs i ett allt högre tempo av de borgerliga konsttalibanerna så är det ju bra att det dokumenteras så att omvärlden kan ta del av det. Sen är det alltid intressant att höra konstnärerna själva berätta om den annars ganska anonyma konsten.
 |
Har gatukonst och reclaim the streets något gemensamt? Folk sätter upp saker på gatorna av väldigt olika anledningar, man måste inte ha nåt annat motiv än att det är roligt, att man vill synas eller att man tycker att så många som möjligt ska se ens roliga gubbar. Men både reclaim-festerna och gatukonsten handlar i grund och botten om att ta tillbaka ett utrymme och använda den till att skapa något som inte följer marknadens logik utan istället uttrycker folks egna kreativitet där folk rör sig; på gatan. Det är absolut inget nytt, redan de gamla situationisterna talade om ta tillbaka gatorna och utan att be om lov använda dom till mer än bara platser att färdas genom på väg mellan löneslaveri, köpcentra och bostad. |
Är anarki ett vanligt politiskt ställningstagande bland gatukonstnärer?
Jag har ingen aning, men i och med att dom gatukonstnärer jag träffat oftast alltid varit sköna typer som gärna samarbetar och hjälps åt utan att någon försöker sko sig eller bestämma över nån annan så börjar jag nästan misstänka det.
Keep it up Hop Louie helt enkelt!
Vantar i Engelska Parken
Etiketter:elin, uppsala, vantar
Elin, till vardags student i Uppsala och även aktiv inom virk-graffiti, samlade ihop vantar under vintern och gjorde sedan en installation av det hela – en mötesplats för alla oss som år efter år tappar bort ena vanten. Vi fick en del bilder av henne om detta och kunde då inte låta bli att ställa lite frågor om det här.
Vad är din syn på det offentliga rummet och övrig gatukonst?
Det offentliga rummet är ju just offentligt. För mig betyder det att alla får använda det men att man också bör visa hänsyn till andra ”användare”. Gatukonst ska lyfta rummet. Och den får gärna bära med sig ett budskap.
Hur kom du på idén? Vad ville du uppnå?
Efter vintern, innan våren är staden som fulast, man ser skräp liggandes överallt. Bland allt detta skräp fanns vantar som bara låg bortglömda i diket. Synd tyckte jag. Jag vet ju hur irriterad jag själv blir när jag tappat en prima vante. Jag började spåna på sätt för att vantägarna skulle återförenas med vantarna, resultatet blev enklas möjliga, nämligen att hänga upp dem på en plats där folk passerar. Min avsikt är att folk ska hitta sina vantar och att de ska le när de går förbi.
Under hur lång tid samlade du ihop vantarna, hur gick du tillväga?
På fyra veckor fick jag ihop cirka 35 vantar. Men det var inget aktivt letande utan jag samlade helt enkelt in dem som jag hittade när jag ändå var ute och gick eller cyklade.
fotografier: Elin
Ollio: bland mattor och monster
Ollio och 3kta, 2008.
Graffiti och beställningskonst. Den produktive Ollio, Jonathan Josefsson, blandar och ger. Nyligen avslutade han ”Graffiti på Kvarnen” i Söderhamn och den 16 maj öppnar han en ny utställning i Munkfors. Bra läge att ställa några frågor alltså.
Mokud mot gud
Etiketter:mokudVarför ritar du och sätter upp saker på stan? Vad är poängen?
Jag vet inte vad poängen är. Jag bara måste. Och måste man så måste man. Det finns inte någon direkt uttalad poäng, i så fall blir ett efterkonstruerat politiskt svar. Poängen har bara varit att jag har känt att jag måste sätta upp saker på stan, sedan har jag gjort det.
